På sociala medier har tiotusentals människor organiserat sig i grupper som “Vi som stöttar Anders Tegnell” och “Anders Tegnell fan club“. Idolbilder på den nu välkände statsepidemiologen blandas med hejarop, hjärtan och hashtagen “Kämpa Anders“. Skribenten Jens Liljestrand beskriver Tegnell som den “svenska nationalsjälen förkroppsligad” (Expressen 15/4) och Victor Malm, också på Expressen, menar att kritiker av coronastrategin är “haverister“. Läkaren och kritikern Lena Einhorn har enligt Malm “en liksom aggressiv, nervös energi“ medan Tegnell beskrivs som lugn och trygg (Expressen 15/4). Något skämtsamt kan man nu även nu köpa en tröja med texten “All makt åt Tegnell, vår befriare“.
På motsatta sidan vill ett flertal grupper se Tegnells avgång. Där kritiseras motståndarsidan för att vara blåögda auktoritetstrogna myndighetskramare.
Coronakrisen har för många utvecklats till en svart-vit fråga. Folkhälsomyndighetens strategi och vad man anser om Anders Tegnell har blivit ett politiskt ställningstagande, en markör för grupptillhörighet. Är du en coronaförnekare eller en coronaalarmist? Statsepidemiologen blir dyrkad av vissa och avskydd av andra, trots att de flesta säkerligen vet att han inte ensam står bakom Folkhälsomyndighetens utarbetade strategi. Där arbetar som bekant hundratals andra tjänstemän. Men de som ställer sig tveksamma till myndigheternas agerande i coronakrisen kallas alarmister, de sprider otrygghet och oro och kallas emellanåt populister. Låter det bekant?
Ja, samma retorik återfinns på många håll i svensk debatt, i frågor som klimat, invandring, jämställdhet eller vad det nu än må vara. I stället för att diskutera sakfrågan — som egentligen är det enda av relevans — misstänks kritikern för att ha en underliggande politisk agenda. Ifrågasätter du Anders Tegnell, är du sannolikt en alarmistisk haverist som vill underminera vår regering, anser man.
Tegnell-fansen tycks till stor del ligga politiskt till vänster, medan de som ställer sig tveksamma till myndighetens strategi eller rentav påpekar dess brist på strategi tycks luta mer mot höger.
Tolka mig rätt, vi vet inte om Sveriges strategi är bra eller dålig. Det får senare utvärderingar utröna. Men huruvida denna strategi fungerar tycks dock ofta vara sekundärt. Vad som spelar roll tycks vara vad du tycker om Anders Tegnell.
Svensk debatt urartar alltför ofta i ett skyttegravskrig där fokus läggs på rent trams i stället för den reella sakfrågan. Det är inte sunt. Coronadebatten är lika tröttsam som den är fördummande. Det vore välgörande att slippa jakten på frälsare och demoner.