TÀpp till hÄlen i sexualbrottslagen

Det fÄr inte gÄ att bli frikÀnd frÄn vÄldtÀkt genom att lÄtsas att man inte förstod.

Författaren Katarina Wennstam uppmÀrksammade brister i hur rÀttsvÀsendet sÄg pÄ vÄldtÀktsoffer.

Författaren Katarina Wennstam uppmÀrksammade brister i hur rÀttsvÀsendet sÄg pÄ vÄldtÀktsoffer.

Foto: PĂ€r Fredin

Ledarkrönika2022-06-21 06:39
Detta Àr en ledarkrönika. UNT:s ledarsida Àr liberal.

En tonĂ„rsflicka sups medvetslös, blir gruppvĂ„ldtagen och fĂ„r en krycka uppkörd i underlivet. En berusad 14-Ă„ring trĂ€ffar nĂ„gra bekanta pĂ„ tunnelbanan och blir indragen i ett garage dĂ€r hon, hĂ„nas och vĂ„ldtas. En ung kvinna kommer in till sjukhuset med allvarliga skador i underlivet. 

Ett rÀttssystem som bemöter dessa kvinnor med ifrÄgasÀttanden och förakt. Du hade ju druckit? Du följde ju med frivilligt? Hur skulle pojkarna veta att du inte ville ha en krycka i slidan? Varför hade du kort kjol om du inte ville ha sex? Du har ju haft sex med honom förut? Du skrek ju inte tillrÀckligt högt!
 

Det Ă€r 20 Ă„r sedan journalisten och författaren Katarina Wennstams ”Flickan och skulden – en bok om samhĂ€llets syn pĂ„ vĂ„ldtĂ€kt” slog ned som en bomb i den svenska samhĂ€llsdebatten. I boken skildras grova vĂ„ldtĂ€ktsmĂ„l dĂ€r offren, inte gĂ€rningsmĂ€nnen, skuldbelades.  Wennstam satte ljuset pĂ„ det orimliga som pĂ„gick i svenska rĂ€ttssalar. 

Trots att det Ă€r irrelevant nĂ€r ett vĂ„ldtĂ€ktsoffer blev av med oskulden, hur ofta hon (det Ă€r oftast en hon) har sex eller hur hon var klĂ€dd var det frĂ„gor som dök upp under förhör. LikasĂ„ blev det tydligt att lagen var skriven pĂ„ ett sĂ€tt som i princip gjorde det omöjligt att vĂ„ldta nĂ„gon som var full eller medvetslös. Mycket tack vare ”Flickan och skulden” och den efterföljande debatten har sexualbrottslagstiftningen idag skĂ€rpts i flera steg. Attityden mot vĂ„ldtĂ€ktsoffer under rĂ€ttegĂ„ngar Ă€r för det mesta en helt annan. Dock inte alltid. 
 

Nyligen friade Svea hovrĂ€tt en man frĂ„n Sigtuna som tidigare dömts vĂ„ldtĂ€kt eftersom rĂ€tten anser att det inte Ă€r sĂ€kert att mannen - som var pĂ„verkad - insĂ„g att kvinnan inte ville bli fasthĂ„llen och ha aggressivt, vĂ„ldsamt sex som gjorde sĂ„ ont att hon skrek av smĂ€rta. RĂ€tten anser ocksĂ„ att det inte Ă€r klarlagt att mannen hade ett uppsĂ„t att vĂ„ldta kvinnan. 

Kvinnans berĂ€ttelse stöds i sin tur av vittnesuppgifter frĂ„n personer som trĂ€ffat henne strax efter övergreppet. Hennes skador Ă€r rĂ€ttsmedicinskt dokumenterade och stĂ€mmer överens med den berĂ€ttelse hon givit. Hon bedöms som trovĂ€rdig. ÄndĂ„ frikĂ€nns mannen. Det borde inte vara möjligt. Men uppenbarligen kan vĂ„ldtĂ€ktsmĂ€n fortfarande komma undan genom att skylla pĂ„ att de ”inte förstod”? Det Ă€r dags att tĂ€ppa till den typen av misogyna kryphĂ„l i sexualbrottslagstiftningen en gĂ„ng för alla. 

Har offret dokumenterade skador, det finns vittnen som stöder hennes berĂ€ttelse och hon bedöms som trovĂ€rdig bör vĂ„ldtĂ€ktsmannen straffas. Även den som Ă€r full har ansvar för vad han utsĂ€tter andra för och den vuxna mĂ€nniska som pĂ„stĂ„r att hen inte vet vad det betyder nĂ€r en annan mĂ€nniska skriker av smĂ€rta ljuger. SĂ„ enkelt Ă€r det.