Vid det här laget vet så gott som alla att vår nya civilminister Ida Karkiainen (S) gjorde en så kallad Hitlerhälsning på köksbänken som femton-sextonåring. Omdömeslöst, utan tvekan. Men det höga tonläget får mig att tänka på uppmaningen "den av er som är fri från synd skall kasta första stenen".
Nej, jag försvarar inte Hitlerhälsningar. Och nej, jag förminskar verkligen inte nazism. Men jag vet också att det är fullt möjligt att tramsa och vara ironisk, särskilt i slutna kretsar. Som på hemmafester. Det sjungs och görs en massa dumheter.
På en vänsterfest jag minns sjöngs det till exempel glatt att "rika ska dö", utan att det gick att ta på allvar (lustigt nog ägde festen rum på en vindsvåning i Stockholms innerstad).
Andra har sjungit sexistiska visor i studentsammanhang, gillar gansterrap eller för den delen metal.
Själv blev jag häromåret kritiserad för att i en tv-debatt om religiösa friskolor ha haft en Slayer-tröja på mig. "Varför bar Madon satanistsymbol på tröjan?", undrade Ruben Agnarsson som har en bakgrund i Livets Ord (UNT, 13/1 2020). Jag försökte förklara att varken bandmedlemmarna i ett av världens största metalband, eller vi som gärna lyssnar på dem, skålar i blod i konserterna. Sångaren Tom Araya är dessutom troende katolik.
Man behöver alltså inte tolka allt på värsta tänkbara sätt.
Om det skulle visa sig att civilministern rör sig i nazistkretsar eller hyser fruktansvärda åsikter hade det så klart varit en annan sak.
Som socialdemokratisk riksdagsledamot har Karkiainen varit pådrivande för att lagstifta mot rasistiska organisationer. Nu har jag starka invändningar mot ett sådant förbud, eftersom det krockar med yttrande- och föreningsfriheten. Men det hade varit lite väl udda av en övertygad nazist att lägga politiskt engagemang på att förbjuda organisationer som Nordiska motståndsrörelsen.
Drevlogik handlar dock mycket lite om vad den anklagade faktiskt står för.
Det fanns förstås också gott om socialdemokrater som deltog i dreven mot ministrar i alliansregeringen, som exempelvis hade struntat i att betala public service-avgiften när de var yngre. Som om en sådan sak, eller att trampa fel som tonåring, nödvändigtvis skulle göra en person till en för evigt omdömeslös politiker.
Det mest omdömeslösa i dessa återkommande drev är att folk sprider privata bilder för att sätta dit någon de av någon anledning vill skada. En bild kan avslöja, men en bild kan också feltolkas. Om man så vill.
Tänk efter, innan du kastar den första stenen.