Ta kritiken mot Kallak-gruvan på allvar

Vad har stat och beslutsfattare lärt av tidigare misstag?

Ledarkrönika 30 mars 2022 16:03
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.

Gruvbolaget Beowulf Minings plan att öppna en järnmalmsgruva i Kallak (eller Gállok, på samiska) utanför Jokkmokk har lett till infekterad debatt. I förra veckan gav regeringen grönt ljus till projektet.

Är gruvan viktig för Jokkmokks framtid, för jobb och skatteintäkter, Sveriges anseende som gruvnation och för den gröna omställningen? Eller är den snarare ett hot mot samebyarna, rennäringen och viktiga naturvärden? 

Näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson hade knappt hunnit presenteras som minister i Magdalena Anderssons S-regering när han sade att han "älskar" gruvor och hoppades kunna öppna "flera gruvor".

 

Många av oss är troligtvis förtjusta i arbetstillfällen och framsteg för kommuner som brottas med avfolkning. Gruvnäringen är viktig av många skäl, såväl nationellt som regionalt. Men viktiga beslut tas inte enbart utifrån vad man "älskar" eller har för drömmar och visioner. Man måste krasst och trist även ställa de jobbigare frågorna.

Att det finns oro för ännu ett stort gruvprojekt är inte konstigt.

Miljöpartiets Per Bolund påpekade nyligen i ett debattinlägg att svensk gruvhistoria har präglats av "undanträngda samer", förorenade vatten och gruvbolag som gått i konkurs. "Staten har tvingats gå in och städa upp med skattebetalarnas pengar", skrev språkröret (DN, 30/12 2021). 

Skattebetalarna har mycket riktigt fått gå in med över 700 miljoner för att sanera giftigt avfall efter de senaste årens konkurser i gruvnäringen (Sveriges Natur, 7/2 2019). Även den mest gruventusiastiske borde tycka att det är ett problem.

 

Sverige har genom åren - med låga avgifter och goda förutsättningar - lockat gruvbolag. Men sedan har problemen som uppstått inte alltid hanterats. Journalisten Arne Müller, som länge arbetade på SVT i Västerbotten, har lyft miljöaspekten i böckerna "Smutsiga miljarder: den svenska gruvboomens baksida" och uppföljaren "Norrlandsparadoxen". Av Müllers granskningar framkom det att det snarare var regel än undantag att gruvor bröt mot miljövillkoren. Det har gått några år sedan böckerna kom ut. Vad har stat och beslutsfattare lärt av tidigare misstag?

Regeringens ja till gruvan i Kallak har som krav att Beowulf Mining ska "ta hänsyn till rennäringen och miljön" och "återställa marken efter att gruvan stängt" (DN, 28/3). 

Vad innebär "ta hänsyn till", konkret? Regeringsföreträdare borde reda ut frågetecknen, ett efter ett. Kritiken och oron finns som sagt av en anledning.


 
 
 
 
 
 

Ämnen du kan följa