I veckan lade åklagare ner förundersökningen mot Sameh Egyptsons uppmärksammade doktorsavhandling "Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige”. Det var i december som Överklagandenämnden för etikprövning överlämnade avhandlingen till åklagare, som alltså nu meddelat att ärendet läggs ner. Forskaren själv menar att det var väntat, eftersom han påbörjade sin avhandling "innan lagen (2003:460) om etikprövning ens existerade".
Men Egyptson borde inte hotas med böter eller fängelse oavsett. Det borde ingen akademiker som bedriver relevant och viktig forskning.
I fjol skrev 2 489 forskare, varav över 300 från Uppsala universitet, under ett debattinlägg om att systemet för etikprövningar är "ett akut hot mot forskningen” (DN, 15/5, 2023). De påpekade bland annat att det "i praktiken kommit att bli ett akut hot” mot svensk samhällsvetenskap och humaniora. Lagen har nämligen utformats utifrån storskalig medicinsk och naturvetenskaplig forskning, med ofta förutsägbara ramar för data som ska samlas in.
I ansökan till etikprövningsmyndigheten måste forskaren i förväg redovisa vilka frågor som ska ställas och vilka svar som förväntas, vilket alltså blir svårt för den som ägnar sig åt prövande eller kvalitativ forskning.
Systemet leder till onödig byråkrati och osäkerhet, och den som anses bryta mot lagen riskerar upp till två års fängelse. Forskarna som skrev i DN presenterade också ett bra förslag: "Dela upp etikprövningslagen så att den endast gäller för medicinsk forskning, i linje med resten av EU. Icke-medicinsk forskning som i dag kräver etikprövning skulle i stället kunna prövas vid lokala etikprövningsnämnder knutna till lärosätena."
Sedan tillsatte regeringen en utredning för att se över lagen.
Fallet med Sameh Egyptson vid Lunds universitet visar även att systemet utnyttjas för att komma åt forskare med ”fel” forskning eller slutsatser.
Inte bara forskare utsätts för anmälningar. Socialdemokraternas tidigare kommunalråd i Göteborg, Ann-Sofie Hermansson, anmäldes för "förtal med hatbrottsmotiv” efter att ha beskrivit två debattörer som "extrema röster" på sin dåvarande blogg. Duon som hade pekats ut var Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi från organisationen Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén (MMRK).
Redan när dåvarande alliansregeringens liberala demokratiminister Birgitta Ohlsson ville utreda om svensk terroristlagstiftning behöver skärpas kallade MMRK det "islamofobi och rastänkande". Så har det sedan dess fortsatt.
Om man vill ha friheten att etikettera och anklaga sina meningsmotståndare borde man rimligtvis acceptera att även ens kritiker har den friheten. För två år sedan gav Högsta domstolen beskedet att den inte såg skäl att meddela prövningstillstånd. Därmed tog den långa rättegångsprocessen mot Hermansson äntligen slut.
Hermansson och Egyptson har det gemensamt att de uttrycker vad de anser oavsett misstänkliggöranden och anklagelser. Men hur många fler orkar ta strid om det innebär att man riskerar att hamna i domstol?
Om det är något som Sverige behöver är det kunskap och forskning om just sådant som Egyptsons avhandling handlade om.
Det har förstås inte funnits onda avsikter med etikprövningssystemet. Egyptson är dessutom med åklagarens besked nu "fri". Men en lagstiftning som skapar en sådan osäkerhet borde ändras så fort det går.