Vart femte år prövas frågan. Varför ska jag egentligen rösta i EU-valet? Vad gör de egentligen i Bryssel och hur påverkar det mig? Eller för att upprepa den mest googlade frågan i Storbritannien inför brexitomröstningen 2016: ”What is EU?”.
Svaren har inte sett så annorlunda ut under de snart 30 år som Sverige varit medlem. EU, ofta kallat ”Bryssel”, jobbar mycket konkret och detaljerat med allt från gurkors böjning till hur vården och brandförsvaret ska lägga ut sina scheman.
Mer sällan nämns att EU är ett fredsprojekt, att tyskar och fransmän bestämde sig för att samarbeta om kol- och stålproduktionen för att de båda världskrigens massdöd i skyttegravarna aldrig skulle upprepas. Inte heller lyfts det fram att småföretaget i Uppsala som tar fram en produkt genast kan få den godkänd i 27 länder, på en av världens största exportmarknader. Det är ingen liten sak, den inre marknaden.
EU-entusiaster fortsätter gärna att hålla fram den fria rörligheten och alla gränsöverskridande problem som inte kan lösas nationellt, som till exempel miljö och migration. Men varför inte bli riktigt konkret och lokal: Hur många fler sprängningar och mord hade Uppsala sett de senaste åren utan EU-samarbetet? Hur hade våldsvågen 2023 sett ut utan sprängningen av Gottsunda- och Vårbynätverken några år tidigare?
Tack vare krypterade chattar som Encrochat, Sky ECC och Anom kunde, enligt polischefen Jale Poljarevius, ett 60-tal brottslingar dömas till drygt 300 år i fängelse mellan maj 2020 och oktober 2023 – bara i region mitt (UNT 21/5). Dessutom har otaliga grova brott kunnat förhindras genom kontrollen av de unga kriminellas mobiltelefoner.
En väldigt konkret effekt av ett EU-medlemskap är att svenska tjänstemän sitter på samma kontor, äter lunch och deltar i samma möten som sina tyska, spanska och rumänska kolleger. Förståelsen genom detta utbyte kan inte uppnås på andra sätt. Det kan man visst, enligt EU-skeptiker och icke-medlemmar i Europa. Det är ju bara att ”samarbeta”, säger de.
Men den norska polisen har tagits på sängen av de svenska gängens inbrytning de senaste åren, trots långa rader av dokument som stipulerar ett mycket tätt samarbete med Europol.
Det finns alltså många skäl att delta och avge sin röst 9 juni. Vad man ska rösta på är förstås en annan fråga. Men man bör vara mer ifrågasättande till politiker med populistiska tongångar om att EU ska bli ”mindre”, ”smartare” och ”inte lägga sig i”. Dessa räknar sällan med värdet av att bara vara med, att närma sig unionens kärna, att kanske fika med polack och en irländare och hitta lösningar på de gemensamma problemen.