Först var det Lilla Hjärtat. Nu är det Lilla Smulans tur att tvingas lämna hela den värld hon känner till och de människor hon älskar för att hon råkar dela DNA med några helt andra än de hon ser som sina föräldrar.
Alla som träffat en två och ett halvt-åring vet att barn i den åldern mycket väl vet var de hör hemma. De vet var tryggheten finns, vems famn de söker när tröttheten kommer och vem de kan lita på blåser bort det onda.
För de flesta barn är också rätten att få leva med den de älskar självklar. Men inte för alla. Särskilt inte för barn som på grund av biologiska föräldrars bristande omsorgsförmåga omhändertas av samhället som spädbarn. De kan när som helst slitas upp med rötterna för att flyttas ”hem” till människor de knappt känner.
Det var vad som hände med 3-åriga Esmeralda, även kallad Lilla Hjärtat, 2019. Och det är vad som håller på att hända med den lilla flicka som fått smeknamnet Lilla Smulan. Hon var nyfödd när hon på grund av bioföräldrarnas långvariga drogmissbruk och psykiska ohälsa hämtades till det familjehem där hon bor i dag.
För en tid sedan meddelade socialtjänsten att placeringen ska upphöra och i slutet av mars är det tänkt att flickan ska byta hem. Som om hon vore en lånebok som det är dags att återlämna. Familjehemmet har gjort en anmälan till IVO, Inspektionen för vård och omsorg, eftersom socialtjänsten inte gjort någon ansats att lyssna på barnet.
I grunden är dock problemet att lagen fortfarande, 2022, inte ser omhändertagna barn som människor eller individuella rättssubjekt utan som sina biologiska föräldrars ägodelar. Och socialtjänsten följer bara lagen när de i DN (28/2) anger att ett barns anknytning till familjehemmet inte ska hindra en återförening med den biologiska familjen.
Förhoppningsvis kan det dock från och med i sommar äntligen bli en ändring. Hovrättspresident Anders Haggård presenterade den 1 mars ett förslag om en ny LVU-lag med större barnrättsperspektiv. Haggårds förslag är sprunget ur en utredning som tillsattes av socialutskottet i höstas eftersom oppositionen ansåg att regeringens förslag till ny LVU-lagstiftning var långt ifrån tillräckliga.
Haggård fick till uppgift att se över möjligheterna att göra barns bästa till ett eget rekvisit. Och nu föreslås alltså att tvångsvårdade barn ska kunna vara fortsatt placerade även om de biologiska föräldrarna rett upp sitt liv – om det anses vara barnets bästa.
En lagändring kommer om den går igenom – vilket den troligtvis kommer att göra eftersom alla partier utom S och MP ställer sig bakom - kanske inte att hjälpa Lilla Smulan. Men för många andra barn i familjehem kan en ny lag innebära att de undviker ett livslångt trauma. Eller till och med att de, till skillnad från Lilla Hjärtat, överlever.