Kommer Ulfs lojalitet till Ursula att betala av sig?
Klockan är kvart över ett i Rosenbads mörkblå pressrum, väggen längst fram i salen pryds av EU-flaggor och svenska flaggor omlott. Framför flaggorna står två av regeringens genomskinliga talarstolar i plast. En av dem är tom och vid den andra står statsminister Ulf Kristersson (M). Det ska utses en ny EU-kommissionär.
Det har varit val i Europa. Ett nytt parlament håller på att formeras och de tunga posterna ska styckas upp. Vem som nomineras att leda kommissionen är redan klart – det blir den återvändande Ursula von der Leyen. Hon har lett unionen genom några av dess största kriser. Men alla är inte glada, det muttras i extremhögern, trots deras upplevt stora väljarstöd har de inte fått vara med och roffa åt sig av fina, tunga poster. Mitten har hållit.
I pressrummet i Stockholm kliver det snart ut ett, för väldigt få, välbekant ansikte ur kulissen. Det är Sveriges EU-minister, moderaten Jessika Roswall. Hon har blivit nominerad, går allt som det ska så kommer hon om någon månad vara Sveriges nya kommissionär.
Jessika är lite av en doldis, inte ens alla partiledare visste vem hon var när Expressen frågade. Är det så dåligt ställt med kunskaperna hos våra partiledare är det svårt att tro att gemene man har bättre koll. Trots denna låga profil så sitter Roswall på en av de absolut viktigaste portföljerna i hela regeringen.
Det ska inte bara tillsättas en EU-kommissionär, en ny EU-minister ska också komma på plats. Ska jag ge stalltips så är det inte osannolikt att Jessika byts ut mot en annan Jessica, nämligen Jessica Rosencrantz (M), idag ordförande för EU-nämnden.
Sverige är med i EU, även om vi som land rätt ofta vill låtsas om att det som sker nere på kontinenten inte berör oss. Därför spelar det roll vilka vi skickar ner till Bryssel. Jessika är en bra person att skicka. En advokat från Uppsala som skötte Sveriges ordförandeskap i ministerrådet galant.
En lika viktig fråga som vem som sitter i kommissionen är också vilken portfölj de får. På pressträffen är det tydligt att Regeringen siktar på jackpot. Man vill ha de tunga portföljerna som lag och ordning eller konkurrenskraft. Men kan man räkna med att få någonting tungt efter Ylva Johanssons fem år som ansvarig för migrationsfrågor? Är det kanske därför Ulf Kristersson redan i ett tidigt skede svor trohet till von der Leyen? Kommer lojaliteten att ge avkastning? Det får tiden utvisa.