När justitieminister Morgan Johansson (S) och SD-ledaren Jimmie Åkesson diskuterade kvotflyktingar i SVT Aktuellt (28/1) var det som en tävling i att ta avstånd från flyktingpolitiken 2015. Åkesson drar slutsatsen att ”mindre invandring” är det enda budskap väljarna vill höra. När konkurrenterna S och M också rör sig i den riktningen måste således SD gå ännu längre, och då ger man sig på de 5 000 kvotflyktingarna. ”Det finns inte plats i Sverige”, slog Åkesson fast.
Justitieministern försvarade kvotflyktingsystemet, där UNHCR väljer ut de mest utsatta från flyktinglägren. Gång på gång påpekade han att det främst är kvinnor som väljs, kvinnor och barn. Inte som 2015 alltså, då 70 procent av de asylsökande var män. Kvinnor och barn blev kvar runt Medelhavet då. De unga männen hann först, och sedan stängdes gränsen.
Ett underliggande S-budskap till tvekande LO-väljare var gissningsvis också att knappast någon misstänkt för sprängningar eller skjutningar i Sverige varit av kvinnligt kön.
Vart går den svenska migrationspolitiken härnäst? I Migrationskommittén har M och KD krävt ett ”volymmål” för asylinvandringen, medan S hittills sagt att man ska ligga på ett EU-genomsnitt, räknat per invånare.
Varken asylrätten eller intellektet medger ett volymmål för asylsökande. Hur skulle det se ut vid till exempel en svår kris i Baltikum? Skulle Kristersson och Busch Thor välja ut 10 000 och sedan sätta stopp. Vilka skulle få ansöka om asyl? Det är en annan sak att reglerna harmonierar med övriga länder i Europa. Öppna gränser är bra i teorin, liksom permanenta uppehållstillstånd. Men kommer detta att återinföras? Nej, inte inom överskådlig tid.
Asylsystemet är till sin natur oförutsägbart. I en digital och globaliserad tid lurar kaos runt hörnet när strömmarna styrs av smugglare och mindre nogräknade statsapparater. Kvotflyktingsystemet är motsatsen, förutsägbarhet och säkerhet när alla som kliver i land redan har prövats och fått sitt uppehållstillstånd.
Kanada nämns ofta som ett föredöme, med hög invandring och samtidigt god integration. Det är ingen tillfällighet då den kanadensiska strategin alltid varit god planering, tydliga kvoter och selektion av vilka som kan beviljas uppehållstillstånd.
Sverige behöver även fortsättningsvis invandring. Och då borde den ordnade migrationen alla gånger vara att föredra. Kvotflyktingsystemet måste kunna utvidgas. Främst av humanitära skäl, förstås. Men också för att ordning och reda är att föredra för alla parter, utom möjligen flyktingsmugglare. Eller hur, Jimmie Åkesson?