Sverige är världens mest extrema land

Svensk kultur är svårdefinierad och skiljer sig från alla andra länder. Inte konstigt att det är så svårt att integreras här.

Människor väntar på bussen, med avstånd mellan varandra.

Människor väntar på bussen, med avstånd mellan varandra.

Foto: Johan Nilsson / TT

Ledarkrönika2021-07-26 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sverige, Sverige älskade vän. En tiger som skäms, vad är det som hänt. 2020 tog Sverige emot 12 991 asylsökande, 250 personer i veckan (migrationsinfo.se 14/7). Det motsvarar knappt en tiondel av de 162 877 som sökte asyl i Sverige 2015. Alla har de den omöjliga uppgiften att integreras i landet lagom. 

Duka din veranda till fest för en långväga gäst. I landet lagom är bäst. Kent hade fel när de skrev låten Sverige, vi är inte landet lagom. World Value Survey är ett världsomspännande nätverk av forskare som studerar länders kulturer och värderingar. I deras mätningar är Sverige mest extremt. Med extremt menas annorlunda, inte nödvändigtvis negativt. Vi är, vid sidan av fyra asiatiska länder, landet med mest sekulär-rationella värderingar. Mätningen jämför även överlevnads- mot självuttryckande värden och Sverige fäster störst vikt vid självuttryck i hela världen. I den mening man kan tala om svensk kultur (inte sillen på midsommarbordet då, utan sedvänjor och värderingar) skiljer vi oss avsevärt från alla andra länder. Danmark och Norge ligger oss ganska nära men redan när vi kommer till Finland och Tyskland blir Sverige främmande. 

Det är svårt att ta på svensk kultur. Människors lika värde och självuttryck är två starka värden som utmärker oss. Värderingar och normer är starkt kopplade till varandra och det mesta som definierar den svenska kulturen ligger mellan raderna, för de som kan läsa de sociala koderna. 

Vi är duktiga på att lyfta fram den svenska kulturens positiva effekter som vi är stolta över. Vi är så jämlika, toleranta och rika. Det som oftast diskuteras som samhällsproblem i den offentliga debatten är invandring, utanförskap och organiserad brottslighet. Alla tre på en gång ibland. Sällan beskylls den svenska kulturen för något ont. Ve, den som vågar göra det. Kan vi älska svensk kultur och samtidigt inse att vissa delar (och det faktum att den så tydligt definieras av sedvänjor) också skapar vissa problem? Alla kulturer är svåra att definiera men den svenska kulturen är mer svårdefinierad än många andra. Människor har starkare självuttryck och är mer individualistiska här än någon annanstans i världen. Alla har sina värderingar och är inte alltid överens om vad svenska värderingar egentligen innebär. 

Integration handlar till viss del om att förstå kulturen. De som kommer från kulturer som är vana vid att ha familj runt sig som skyddsnät möts av en kalldusch i landet där alla ska klara sig själva. Om vi adderar svårigheten för människor som flyr från krigsdrabbade länder att lära sig det svenska språket framstår det nästan en omöjlig uppgift att integreras här.

Det fanns en tid då migration och integration diskuterades ur ett perspektiv av medmänsklighet. Kanske blev bördan för stor och problemen för många? Kanske har vi bara tillåtit politiker att prata om människor som en börda som kan mätas i antal. Då är det förståeligt att åtstramning är ett lockande förslag. När integration diskuteras är det sällan utifrån ett helhetsperspektiv. Litteraturkanon hit och språktester dit. Det är båda goda förslag men de skrapar bara på ytan av de problem som vår kultur skapar för integrationen. Många är människorna som vill komma hit göra rätt för sig och bli en del av den svenska kulturen. Människor som kan bidra till välfärden, näringslivet och kulturen. Synd att det ska vara så förbannat svårt.

Vi inte lagom, vi är annorlunda. Kulturen skiljer sig avsevärt och rasismen biter sig hårdare fast för var dag som går. Det är inte konstigt att det så svårt att integreras här. Välkommen, välkommen hit. Vem du än är, var du än är.