Under coronaåret har statsepidemiologen Anders Tegnell upprepat frasen att ”vi kommer att få leva med covid-19”. Det han menar är att viruset inte kommer att utrotas av vaccinationerna och flockimmuniteten. Så är det alldeles säkert. Det enda virus som faktiskt utrotats genom vaccinationsprogram var smittkoppor. Och det var en betydligt enklare uppgift med tanke på det virusets beskaffenhet och hur det spreds.
Den stora frågan är i stället hur vi kommer att få leva med covid-19. Tegnell har sagt, senast på ett SNS-seminarium i måndags, att det blir att likna vid en säsongsinfluensa som vi sedan länge vaccinerar gamla och sjuka mot. Men är inte covid-19 betydligt farligare än andra kända influensavirus? Troligen inte. Tidiga beräkningar av Stanfordprofessorn John Ioannidis visar på en dödlighet på omkring 0,15-0,20 procent, vilket skulle vara 14 gånger mindre än Spanska sjukan 1918 och strax under dödligheten för Asiaten på 1950-talet och Hongkonginfluensan på 1960-talet.
Långtidscovid då? Det är för tidigt att säga något om vad som ännu inte är en diagnosticerad sjukdom. Sebastian Rushworth konstaterar i sin nyutkomna bok Varför det mesta du vet om covid-19 är fel (Karneval) att 98 procent av dem som fått covid är helt återställda inom tre månader. Förklaringen till långvariga besvär kan vara ett posttraumatiskt stressyndrom som i snitt drabbar en av tio intensivvårdade patienter. Eller så är det kanske en ny sjukdom? Det är för tidigt att dra säkra slutsatser.
Om vi förutsätter att kommande vintrar innebär låg smittspridning och ett obetydligt antal yngre som kräver sjukvård (ingen orimlig tanke då Sverige nästan var där i början av hösten 2020, utan en större immunitet hos befolkningen), då har vi en framtid där hanteringen påminner om den för säsongsinfluensan. Gamla och skröpliga kommer att få infektioner och kanske avlida, troligen beroende på att en besökare på äldreboendet eller en vikarie i hemtjänsten ovetandes burit på ett virus, covid-19 eller något annat.
Det bästa scenariot vore att fylla på med vaccin för de äldsta och återgå till att leva mer som vanligt. Men hur ska man kunna ”degradera” en sjukdom som så totalt dominerat världen och allas liv till en vanlig ”flunsa”? Kommer vi att fortsätta hålla avstånd och inte träffa 70-plussare utan restriktioner, inte låta mormor och morfar vara barnvakt? Kommer andra dödliga virus, alla virus kan vara dödliga för den svage, att i framtiden få samma restriktioner som covid-19?
Folkhälsomyndighetens rapporter för veckorna 9 och 10 visar fem fall av RS-virus, tre fall av influensa och några tiotal fall av vinterkräksjuka. RS-viruset och influensan har i princip utrotats den här vintern. Influensafallen brukar räknas i tusental vid den här tiden i mars och RS-viruset i många hundra. Blir slutledningen då att vi bör fortsätta tvätta händerna, hålla avstånd och stanna hemma från jobbet när vi är sjuka?
Ja, delvis kan det nog vara en bra idé, men fallgroparna är många. När pandemin är slut kan vi få träffa våra nära och kära igen, brukar ministrarna Stefan Löfven och Lena Hallengren upprepa. Men ett samhälle som bara innefattar familj, en liten krets vänner och arbetskamrater är inte mycket att stå efter på sikt. Vi måste träffa totala främlingar ibland också, leva ett liv som inte är så inrutat och kontrollerat, där inte allt går ut på att undvika sjukdom och död.
Den balansen kommer inte att bli så lätt, inte med allt vi vet och lärt oss det senaste året. Men vi måste verkligen försöka släppa den här sjukdomen och börja leva, annars kan det gå riktigt illa.