År 2024 läggs avsevärd kraft på att få barn och unga att släppa skärmarna något, att kunna sova och må bättre. Få tänker däremot längre på risken för att mamma eller pappa går in i väggen. Stressen är den nya folksjukdomen, det har stått klart i decennier vid det här laget. Forskarna sliter sitt hår, medan politikerna avvaktar.
I förra veckan kom Försäkringskassan med en lägesrapport som visade att sjukskrivningar med psykiska diagnoser är det till antalet högsta någonsin i historien. Vanligast är de stressrelaterade sjukdomarna som nu står för över en femtedel av de totala kostnaderna för sjukpenning i Sverige. Störst är risken för åldersgruppen 30-39 år, tiden för familjebildning.
Ett stycke i rapporten är särskilt anmärkningsvärt: ”Mellan våren 2019 och våren 2024 ökade antalet personer som var sjukfrånvarande med stressrelaterad diagnos från 34 700 till 43 500, med 25 procent. Av de 43 500 var 34 300 kvinnor.” Kvinnor står alltså för nästan 80 procent av stressjukfallen.
Samtidigt inledde SVT:s Vetenskapens värld sin stora satsning Kampen mot stressen, med en timslång dokumentär (SVT Play). ”Vi är inne i en spiral där det bara går fortare och fortare och fortare. Och till slut skriker våra kroppar och säger men för i helvete stå still!”, säger filosofen och forskaren Jonna Bornemark i påannonsen.
Ingenjören Ellinor Fischbein, 24 år, hade världens bästa jobb och roligaste fritid när allt plötsligt brakade samman. Läraren David Gustavsson älskade också sitt jobb när det hände under en mattelektion för fem år sedan. ”Jag kände att jag inte får ihop det i min skalle. Vad är det jag ska göra?”
Det hade lika gärna kunnat vara 2012 eller 1998 som intervjuerna gjordes. Utbrändheten, utmattningen, stressreaktionerna är desamma. Fullt fungerande medborgare som plötsligt ”inte hittar till brevlådan”. Arbetsgivare och politiker, läkare och psykologer famlar efter såväl orsakerna till som boten mot stressen. Det hävdas att man lärt sig mycket om hanteringen av stress, samt om rehabilitering när det gått över gränsen. Men statistiken talar alltså ett annat språk.
Alla famlar vidare. Är det övergången från jägarlivet på savannen till det digitala samhället? Effektiviseringarna i offentlig sektor? Bristande jämställdhet? För stram sjukförsäkring, eller kanske för generös? En vänsterpolitisk förklaring som vunnit gehör på senare år är arbetstiden. Hur ska vi få ihop livet med 40 timmars arbetsvecka? Varför inte hämta barnen klockan tre på förskolan i stället?
”Vi mår bättre av att arbeta mindre … stressnivåerna går ned”, säger sociologen Roland Paulsen i SVT-serien. Vetenskapens värld fyller på med ett reportage från Nederländerna där arbetsgivarna fått ett betydligt större ansvar för personalens sjukdomar, med såväl ersättning som rehabilitering.
Men stressen har ökat igen i Nederländerna. Åtgärder som kanske fungerat i industrisamhället, när en stor majoritet hade samma typ av anställning, får inte alls samma effekter i dag.
Försöken med kortare arbetstid har också gett ett spretigt utfall. Förutom att det blir dyrt (hur dyrt kan diskuteras vilket också görs) har det resulterat i övertid och problem med att klara av arbetsuppgifterna, det vill säga stress. Dessutom har allt fler redan betydligt kortare arbetstid genom avtalsförhandlingar och nya scheman inom exempelvis vården.
Det blir till att forska vidare, från samhälls- till individnivå. Spegeln är ett bra arbetsredskap vid den här tiden på året. Helt vid sidan av jobbet – hur många adventskalenderpresenter, innovativa pynt- och glögginitiativ förväntar sig egentligen mina följare den här gången? Hur mycket klarar jag av?