Håller januariavtalet fram till 2022? Jonas Sjöstedt lär inte fälla regeringen, det höjda tonläget till trots. Kritikerna i S-leden kommer också sitta stilla i båten. Men det gnisslar i ett krisande Liberalerna.
I dagarna har det på en del fackliga företrädare låtit som att januariöverenskommelsen inte var ett avtal med liberala partier. Som exempelvis Transportarbetarförbundets Tommy Wreeth uttryckte det i måndagens Aktuellt, att utredningen om lagen om anställningsskydd skulle vara ett ”angrepp på hela arbetarrörelsen” och ”aldrig borde ha kommit till”.
Så Socialdemokraterna skulle både äta kakan och ha den kvar? Centerpartiet och Liberalerna hade förstås inte släppt fram Stefan Löfven utan att få någonting tillbaka. Men det uppskruvade tonläget från vänsterhåll ska tas med en nypa salt. Man passar helt enkelt på att opinionsbilda för sin sak.
Jonas Sjöstedt är väl medveten om att det finns en opinion som belönar Vänsterpartiet för att röra runt i grytan. Att ta stöd av Sverigedemokraterna har så att säga lönat sig. Den retoriskt skicklige V-ledaren missar inte ett tillfälle att med darrande röst varna för att arbetare inte kommer våga kritisera chefen eller kunna bo kvar i hyresrätten. Men det är, just det: retorik.
Vänsterpartiet vill förstås inte ha ett regeringsskifte. Ett nyval under ett partiledarbyte vore olägligt, men framför allt är Sjöstedts hot om att fälla regeringen ihåligt då V inte vill se en M-ledd regering. Det är alltså troligtvis så att V-ledaren, som Kristdemokraternas Ebba Busch tycks misstänka, bara ”skramlar med misstroendevapnet”.
Om det sker något oväntat under mandatperioden hänger det snarare på Liberalerna. Nyamko Sabuni har aldrig försvarat januariöverenskommelsen av princip, snarare tvärtom. Jämför det med hennes företrädare Jan Björklund som i valkampanjen lovade sina barn att inte ge SD inflytande.
Sabuni har däremot försvarat avtalet av praktiska skäl, det innehåller ju bra liberal politik. Skulle S vackla efter hoten från vänsterhåll dras mattan under avtalet bort. När allt kommer till kritan vill partier också överleva. Som det är nu är ingen falang i L på gott humör, ett synnerligen dåligt utgångsläge för ett litet parti som vid nästa val inte kan räkna med att räddas av stödröster. Att vara kvar i nuvarande sits innebär (också) en betydande risk.
Spricker januariavtalet beror det alltså troligtvis på L. Alternativet för partiet är inte att rulla ut röda mattan för Jimmie Åkesson. Man kan även inta positionen som fri opposition.