En försäljarflicka. Estlands inrikesminister Mart Helme kommenterade utnämningen av Sanna Marin till Finlands statsminister med en hänvisning till hennes tidigare jobb som butiksbiträde. Estlands president bad om ursäkt till sin finske kollega, som vidarebefordrade ursäkten till regeringen. Helme bad sedan om ursäkt själv och menade att han blivit missförstådd. Han ska i själva verket ha velat ge Marin beröm.
Butikssäljare är det näst vanligaste jobbet i Sverige, efter undersköterska. Något liknande gäller troligen i Finland. Att påpeka att någon haft ett vanligt jobb är alltså en förolämpning så grav att den kan orsaka en fnurra på tråden mellan två länder? Och samtidigt skulle det vara förmildrande att påtala det häpnadsväckande i att någon som gjort något så simpelt senare kan ha ett ansvarsfullt jobb?
Sverige har ju en svetsare som statsminister, bevars. Det har nämnts ibland, med en dos av klassförakt, när Stefan Löfven snubblat på orden. Beundran är det nog snålare med, tyvärr, även i de egna leden. Sådant pratar sällan svenskar om. Men utomlands har det säkert höjts på ögonbrynen både en och två gånger. Svetsare, minsann? Bra jobbat!
Begåvningar finns överallt i samhället. Men som barn till lågutbildade föräldrar kan det vara svårare att få ut hela sin kapacitet. Jag vet inte hur det var för Löfven, varför han hoppade av efter ett och ett halvt år på socialhögskolan. Men det finns gott om andra exempel där det inte burit hela vägen. Man tar ett jobb i stället och tjänar lite egna pengar, ett väl upptrampat spår sedan generationer.
Om inte Sverige och Finland är ett ideal, hur ser då detta ut? Är det som i Storbritannien där Boris Johnson, Theresa May och en rad andra ministrar varit med i samma förening (!) på universitetet i Oxford? De flesta behövde ingen presentation när de kom dit heller, bekanta som de var från privatskolor som Eton. Eller är Frankrikes elituniversitet Grandes Écoles, som i princip utbildar hela statsförvaltningen, något att sträva efter?
Estlandsministern kan möjligen be om ursäkt till alla butiksbiträden, för sina förklenande uttalanden. Men varken Finland eller Sverige bör ta emot några ursäkter för att vi styrs av ”vanligt folk” i en demokrati (folkstyre).
Varken Löfven eller Marin behöver alls vara idealiska som statsministrar. Men att toppolitiker har erfarenheter utanför politiken, som högre utbildning eller ett vanligt jobb, är att föredra. Liksom att det teoretiskt finns hundratusentals att välja på till toppositionerna, i stället för bara en handfull.