Det okända spåret. Den troliga Palmemördaren. ”Christer A” har varit på tapeten det senaste halvåret, efter boken Den sista boken om mordet på Olof Palme av Jon Jordås (Natur & Kultur, 2024) och senast efter SvD-podden Mannen med revolvern i fyra avsnitt, publicerad nu i mars.
För den breda allmänheten kan intresset för Palmemordet under 2000-talet beskrivas som vilande. Men om någonting nytt händer växlar man genast om. Det handlar trots allt om den enskilt största händelsen i det moderna Sverige, samt om ett olöst mysterium. Plötsligt vill man veta allt, om Skandiamannen Stig Engström 2018-2020 samt om denne Christer A 2024-2025. Men vad är det egentligen som hänt?
Christer A dök upp i Palmeutredningen 1989 efter beslutet att alla licensierade vapen av rätt typ i Stockholmsområdet skulle provskjutas. Att det tog ytterligare sex år innan han kunde förhöras om alla sina halvkvädna visor om vapenförsäljningen, alibit och så vidare kan skyllas på det långsamma haveri som präglade utredningen. Själv kan jag inte släppa detaljen att polisen sökte upp en namne, en annan Christer A, i ett sommarstugeområde och bad denne lämna in sitt vapen.
Några bevis som band honom till mordet kunde inte uppbringas, däremot fanns det gott om indicier. Den statliga Granskningskommissionen redogjorde för dessa i sitt betänkande 1999 (sid 955-960): Signalementet, bostadsadressen, det ifrågasatta alibit, skyttevanan och så det faktum att det misstänkta vapnet var borta. ”Hans förklaring om omständigheterna kring försäljningen av vapnet 1992 är föga plausibel”, skrev kommissionen.
Slutsatsen är att Christer A tidigt var så känd som någon som omfattas av förundersökningssekretess kan vara (inte som den åtalade Christer Pettersson då). Det rådde inget tvivel om att han kunde vara gärningsmannen. Det finns gott om böcker och tidningsartiklar. TV 3:s Efterlyst gick i februari 2011 igenom alla kända fakta angående ”C … som flera av Sveriges tyngsta mordutredare med insyn i utredningen tror kan vara den som sköt Olof Palme”.
Ändå slår den stora tidningen och det stora förlaget nu på trumman. ”Varför har det varit så tyst om Christer A?”, frågar man sig i SvD:s Mannen med revolvern (del 1). I poddserien presenteras en rad intervjuer med vittnen som minns tillbaka nästan 40 år. Några nya fakta presenteras inte, däremot uppehåller man sig (liksom Jordås bok) en hel del vid den så kallade Grandmannen och fantombilden för att styrka sannolikheten för Christer A.
”Han är en av de mest intressanta, det kan man inte komma ifrån”, säger rikspolischefen Petra Lundh om poddserien i en intervju med SvD. ”Det var som fan”, hade hon tänkt drygt 25 år tidigare, som sekreterare i nämnda granskningskommission när utredningen om Christer A gicks igenom.
Lund var riksåklagare för fem år sedan när Stig Engström pekades ut som den trolige Palmemördaren, ett beslut hon sade sig inte vara delaktig i. Ändå måste man fråga sig vad det är med staten och ensamma gärningsmän. Förutom Engström och Christer A har Christer Pettersson pekats ut av bland andra statsminister Stefan Löfven, trots att han prövats och friats för mordet.
När kommer lösningen med stort L som går rakt in i statens kärna? Många sådana spår har inte utretts ordentligt, ofta med hänvisning till sekretess. Flerfaldigt prisbelönta Uppsalaförfattaren Gunnar Wall har i en rad böcker gläntat på dörren till rättsskandaler, konspirationer och mörkläggningar, om möjliga förklaringar till att sanningen inte får komma fram.
Det är komplicerat, fakta är ofta oåtkomliga. Därför får vi i nyhetsspalterna hålla till godo med de udda enstöringarna som inte kan försvara sig.