Det finns otaliga referenser till begreppet ”kommunens starke man” i Sverige, även en komediserie i SVT från 2010. Han är en man i övre medelåldern, socialdemokrat och har styrt kommunen i decennier med trygg majoritet. Inte sällan har han ett dubbelnamn, Lars-Ove, Sven-Erik eller liknande. Han kan vara maktfullkomlig, visst, men har samtidigt alltid medborgarnas bästa för ögonen. Nu gör vi så här, det blir bra.
Starke män är också lite passé, 1900-tal, och därför höjde många på ögonbrynen när S fick 42 procent av rösterna i kommunalvalet i Sigtuna 2010. Knappt 28 procent av Sigtunaborna tilltalades av Mona Sahlin på riksplanet, men Anders Johansson (numera Sandén) var den som skulle fixa det lokalt, därom rådde inget tvivel.
Sandén var tveklöst kompetent och hade ett driv som få andra politiker. Det hände saker, hela tiden. Han tog med sig egenskaperna in i partistyrelsen och såg tidigt att Sahlins efterträdare, Håkan Juholt, inte riktigt var mogen sin uppgift. Han agerade, snabbt och hårt, sms:ade inifrån sammanträdena till medier som hakade på drevet mot partiledaren. En tanke väcktes: skulle han kunna gå hela vägen och ta över? Det var kris i det stora partiet, ett öppet läge inför framtiden.
Men, det kommer förstås ett stort men. Anders Sandéns starka sida var inte att noga förankra sina beslut, att ha tålamod med den långsamma demokratiska processen. Demokrati, folkstyre, bygger på insyn i processerna, att makten ligger hos den beslutande församlingen. Redovisning, uppföljning och en livskraftig opposition som är beredd att ta över är också centrala inslag. Inget av detta fanns på plats i Sigtuna vid den här tiden.
SVT:s Uppdrag granskning (2/9) visar på misstankar om grav korruption i Sigtuna omkring 2010. Byggbolaget Peab, Socialdemokraterna och den syrisk-ortodoxa församlingen i kommunen ska ha bytt tjänster för miljoner, utan att vare sig parti eller företagsledning hade en aning om vad som pågick. Upplösningen kommer nästa vecka i SVT.
Det här handlar dock inte så mycket om stora organisationer som om Anders, Tomas (Peab) och Ismet (församlingen). De åkte på semester tillsammans, en belöning för alla timmar de lagt ned. De är inga onda människor, de jobbar för medborgarna och vill allas bästa. Nu gör vi så här, det blir bra.
Men det är 2000-tal nu och man måste verkligen se upp med starka män och försvagade demokratiska institutioner. Tilläggas kan att det även finns ett antal moderater med dubbelnamn som länge styrt sina kommuner med fast hand. Det handlar om principer som måste bevakas i alla sammanhang.