Vänsterledaren Jonas Sjöstedt hade laddat upp inför sin sista föreställning, partiledardebatten i SVT Agenda i söndags kväll. Om inte Stefan Löfven backar från löftet att göra las-utredningen till lag, då… ja, då … då får han några veckor till på sig. Löfven visste, alla visste, att när avgrunden öppnar sig, när M, KD och SD sagt att ”javisst vill vi byta regering”, då backar Sjöstedt.
Frågan är varför. Den ende som har något att stå till svars för är regeringsbildaren Löfven. Han kom till makten av två anledningar: att han lovade att genomföra liberal politik, bland annat en reformerad las. Och att han fick ja av Sjöstedt. V hade bara två krav för att släppa fram regeringen, att man inte rörde las eller införde marknadshyror. Det går förstås inte ihop. Men hotet om avgrunden fortsätter att rädda Löfven.
Vad är det värsta som kan hända om regeringen utsätts för ett misstroende och faller, mitt under en pandemi dessutom? Det blir förstås nya talmansrundor och statsministeromröstningar, som för två år sedan. Lite tjatigt var det, kanske, men livet rullade på för de flesta svenskar. Om något visade den utdragna regeringsbildningen att Sverige klarar sig bra utan regering en tid. Belgien har just klarat 16 månader, mitt under pandemin det också.
Men om det inte fungerar, om det blir extraval? Då blir det verkligen kaos? Hur skulle Sverigedemokraterna i så fall hanteras? Ja, den frågan kommer ju förr eller senare att behöva hanteras i alla fall. Och det vore väl märkligt om det inte skulle gå att finna en majoritet bland säg 70-80 procent av rösterna i ett riksdagsval.
I Finland är det odramatiskt att släppa in Sannfinländarna i regeringen. Det kan man tycka vad man vill om, partiet är inte helt jämförbart med SD. Men även i övrigt kan man blanda och ge bland de större partierna, S, C och borgerliga Samlingspartiet (SP), som alla tidigare suttit i regering med varandra och turats om att ha statsministerposten.
Vetskapen om att det ordnar sig innebär också att finska regeringar brukar spricka någon gång varje mandatperiod, senast regeringen Sipilä (C) i fjol våras. Inte heller Sanna Marins S-regering sitter säkert, trots stort stöd under pandemin. I fredags föreslog SP ett misstroende mot familje- och omsorgsministern Krista Kiuru, vilket i nästa steg kan drabba även statsministern (som sagt att hon har förtroende för Kiuru).
När löften spricker kan det vara sunt med en regeringskris. Det osunda är att hela tiden hota med misstroende, utan att sätta planerna i verket. Låt Stefan Löfven ta ansvar för regeringens politik. Det kommer att ordna sig, även i Sverige.