Göran Persson, socialdemokratisk statsminister mellan 1996 och 2006, hade bjudits in för att presentera en eftervalsanalys för ungefär 140 åhörare hos Frisinnade klubben i torsdags kväll.
Bengt Westerberg, tidigare Folkpartiledare och ordförande i Frisinnade klubben, inledde med att säga att det var publikrekord. Man hade fått byta lokal för att få plats med alla som ville lyssna.
Och visst är Persson, Persson. Kunnig, erfaren, kvicktänkt och rolig på scen. Han talade om utmaningarna för den kommande regeringen, som Ukrainakriget och inflationsutvecklingen. EU kommer att få en stor betydelse framöver, på grund av kriget, sade han och medgav att situationen fått även honom att landa i att ett svenskt Nato-medlemskap är nödvändigt. Att Sveriges kommande EU-ordförandeskap kommer att präglas av kriget är givet. Klimatfrågan bör också få en central roll, menade Persson. Att Sverige tar initiativet i klimatfrågan är inte bara "vår skyldighet”, det är också ”en möjlighet” sade han och efterlyste en "positiv och modig" hållning.
Så långt kunde nog de flesta instämma. Sedan blev det något spretigt. Samtidigt som Persson talade gott om bilen, och sade att han hellre får stöd av pensionärer än av "hipsters på Södermalm", hyllade han dagens Miljöpartiet. Till skillnad mot de opålitliga vänsterpartisterna - som fällde en socialdemokratisk statsminister - framställde han miljöpartisterna som trogna sina ideal.
Persson påminde om att han en gång myntade begreppet "det gröna folkhemmet". Men det var som sagt svårt att få ihop hans beröm av MP med hans kärlek till bilen och tillväxt, förståelsen för att folk på landsbygden oroas över bränslepriserna och hans pikar mot dem som "lever i tunnelbanans värld". Är det något parti som just förknippas med "tunnelbanans värld" i svensk politik så är det ju Miljöpartiet. Ändå var det, enligt Persson, ett framtidsinriktat parti som nog kunde nå "över 10 procent" i nästa val.
Magdalena Andersson hade Persson föga förvånande mycket gott att säga om. Hon beskrevs som en mycket bra politiker, som gjort en mycket bra valrörelse. Det lät på Persson som att Andersson hade drabbats av det som Hillary Clinton drabbades av i valet mot Trump: en lögnaktig valrörelse. Han jämförde Andersson, eller "Magda" som han sade, med Clinton. När han senare fick en publikfråga om han kunde ge exempel på vad han menade att Andersson hade utsatts för tycktes det inte finnas något konkret.
Beskrivningen av missnöjet på landsbygden var desto skarpare. En förklaring till att SD gick framåt på landsbygden - på bekostnad av Socialdemokraterna och Centerpartiet - är att människor upplever försämrad service i kombination med höga kommunalskatter, menade Persson. Det skapar missnöje och en känsla av att bli orättvist behandlad. De etablerade partierna hade dessutom inte bra svar på oron över de höga bränslepriserna, enligt Persson: "SD:s siffror klättrade uppåt när bensinpriset klättrade".
Det ekonomiska läget fick förstås utrymme när han talade. Sverige har visserligen en välskött ekonomi, men vi befinner oss i ett Europa som inte är i så gott ekonomiskt skick. På liknande sätt som Nato-medlemskap har blivit nödvändigt tror Persson att vi kommer att bli en del av Eurogruppen. Vem vet?
Perssons kommentarer om inrikespolitik kändes däremot inte särskilt uppdaterade. Plötsligt nämnde han till exempel att det nog var dags för Centerpartiet och Liberalerna att slås samman.
Det var som att Persson haft annat att tänka på sedan han lämnade politiken 2006. Som livet som bonde. "Ett gott, rikt och fint liv" sade han med värme i rösten.