En högertjej och en vänsterkille träffar en nationalekonom. Du kan inte ana vad som händer sen.
I nyutkomna serieboken “Hjälpas åt: om marknader och människor” av Andreas Bergh och Ola Skogäng (Timbro 2021) får vi svaret: nationalekonomen förklarar för vänsterkillen och högertjejen varför kapitalism och välfärdsstat båda är sätt för människor att hjälpas åt.
Man kan förstå varför Johannes Klenell, som recenserade serieboken i tidningen Arbetet (27/1), betraktar den som en kapitalismhyllning för de redan frälsta. “Problemet med ‘Hjälpas åt’ är just tonen. Marknadskapitalism är självreglerande. Allt har blivit bättre. Till och med klimatet kommer lösas tack vare marknadskrafterna… Det låter ju helt fantastiskt!”, och underförstått verklighetsfrånvänt.
Problemet är att det inte riktigt är vad Bergh skriver. Hans karaktär slår i stället fast att “den globala uppvärmningen är ett så stort problem att det inte kan lösas av marknad eller stat, människor måste hjälpas åt, både inom politiken och marknaden” och att “politikens styrka ligger i att sätta generella regler, exempelvis genom att göra det dyrt att släppa ut koldioxid”.
Det är synd att kritiker av marknadsekonomin koncentrerar sig på att kritisera systemet, och inte innehållet i det. De som har belyst orättvisor, fattigdom och klimatproblem har nämligen varit avgörande för de stora förbättringar vi har sett de senaste decennierna. Dessa förändringar sker ofta i symbiosen mellan välfärdsstat och marknadsekonomin.
Ta till exempel införandet av marknadshyror. Det skulle föra med sig starkare incitament att bygga nytt och dessutom leda till att höginkomsttagares hyresrätter i innerstan slutade subventioneras. Från vänstern är dock motståndet stort, på grund av oron över att de med mindre pengar då inte skulle ha råd att hitta ett hem.
Men, som Bergh säger i sin serie: “fattigas makt blir inte större genom prisregleringar”. Vänsterns mycket berättigade oro skulle istället kunna kanaliseras i krav på att marknadshyror kombineras med ökat bostadsbidrag, lägre skatt för de som tjänar minst eller mindre behovsprövning för de som tar emot försörjningsstöd eller andra bidrag.
Som seriefigur-nationalekonomen uttrycker det: “Att förklara välfärdsstaten som ett sätt att hjälpas åt är knappast kommunistpropaganda. Däremot är det synd att Bamse aldrig haft en skola om marknadsekonomi. Välfärdsstaten och marknadsekonomin är nämligen båda institutioner som gör det lättare för människor att hjälpas åt”.
Kanske lite snusförnuftigt, men framför allt väldigt sant.