Det tar tid att bygga en attraktiv stad. SÀrskilt om man inte Àr överens om vad som Àr attraktivt och inte. Den som flyttar in till en stad, eller till en nybyggd del inom samma stad, vill ha god service, bra kommunikationer och nÀra till grönomrÄden. Den som redan bor i ett omrÄde som ska expandera anser att mycket av detta gÄr förlorat med nya bostÀder, utom möjligen att servicen kan förbÀttras. Det finns alltid en underliggande konflikt nÀr stÀder vÀxer, och i Uppsala Àr den tydligare Àn pÄ de flesta andra hÄll.
Om tre veckor, 21 mars, avslutas samrÄdet för den fördjupade översiktsplanen för de sydöstra stadsdelarna, den nya staden vid Lunsen mellan Bergsbrunna och vÀg 255. Det Àr andra gÄngen samrÄdet hÄlls, nu med en reviderad plan, och andra gÄngen det hÄlls under pandemin, vilket fÄtt stark kritik, Àven hÀr pÄ ledarsidan. Det ska dock pÄpekas att 400 yttranden kom in under vÄren i fjol och att det nog inte blir fÀrre denna gÄng. Den nya staden kan förÀndras i smÀrre detaljer men knappast förhindras. Men den kan fördröjas!
Jag kommer att tÀnka pÄ Ekhagen i norra Storvreta, i mitten av 1970-talet. Markköpet var klart, ett hundratal smÄhus skulle byggas i ett helt nytt omrÄde efter en förlÀngning av AdolfsbergsvÀgen norrut, parallellt med jÀrnvÀgen för dem som Àr orienterade pÄ orten. Men en vÀgförening satte stopp, genom att sÀnka högsta tillÄtna axeltryck pÄ den befintliga vÀgen till omrÄdet. Byggtrafiken skulle inte komma fram, inte utan en helt ny ringvÀg runt hela Storvreta. Snart 50 Är senare Àr AdolfsbergsvÀgen norrut fortfarande en stump som slutar i en cykelvÀg.
Det gĂ„r att hitta liknande fall över hela Uppsala kommun, och sĂ€kert i grannkommunerna ocksĂ„. HĂ€nvisningar till vĂ€ghĂ„llfasthet Ă€r ovanligt. Desto vanligare Ă€r mark- och miljöfrĂ„gor. Rödlistade arter och nyckelbiotoper Ă€r ord som kan förekomma i överklaganden. Liksom mindre konkreta skrivningar om âomistliga vĂ€rdenâ. Det Ă€r helt i sin ordning och lagtexterna lĂ€mnar öppet för detta, till exempel i Miljöbalken (17 kap). Men visst spelar det roll att Uppsala har tvĂ„ universitet och att mĂ„nga boende har en djup kunskap pĂ„ dessa omrĂ„den.
Ăverklaganden av planĂ€renden sker till lĂ€nsstyrelsen, mark- och miljödomstolen och mark- och miljööverdomstolen. Domstolarna tar emot över 1 000 överklagade planĂ€renden varje Ă„r men bara 2-3 procent av dem leder till att planen upphĂ€vs. Det vanligaste Ă€r att exploateringen till slut Ă€ger rum, men i modifierad form. Ett exempel Ă€r Seminarieparken i Uppsala dĂ€r det slutliga, bantade förslaget pĂ„ 110 bostĂ€der nu Ă€r ute pĂ„ sin sista (?) rĂ€ttsliga runda.
Det som gör Uppsala till ett sÄ tydligt exempel pÄ plankonflikter Àr förstÄs den kraftiga expansionen. Kommunen siktar pÄ 350 000 invÄnare om 30 Är. Den politiska ledningen har dÀrför ökat takten genom tÀtare samrÄd och att snabbare ta fram nya, modifierade förslag. FörtÀtningen av Eriksberg och den stora utbyggnaden av UllerÄker Àr tvÄ exempel pÄ det. Men allt kommer naturligtvis att stÀllas pÄ sin spets med de södra stadsdelarna, hela 21 500 bostÀder, och kringliggande trafiklösningar.
De digitala pandemisamrĂ„den kan snarare öka Ă€n minska risken för en utdragen process i Bergsbrunna. Blir det en skalbagge eller en nyckelbiotop som fördröjer planprocessen, eller bara de omistliga vĂ€rdena? Man ska inte raljera över den demokratiska processen, eller om lagstiftning som syftar till att skydda miljön. Men visst Ă€r det ocksĂ„ sĂ„ att den som köpt en dyr villa nĂ€ra naturen inte vill ha en hel stad som ny granne? Hur Ă€r det med vĂ€garna runt SĂ€vja och Bergsbrunna? Ăr alla kommunala? Om inte, tĂ„l de tung byggtrafik?