Hej alla föräldrar. Visst är det roligt med sociala medier? Vi scrollar igenom bilder från lunchen på Güntherska, bad vid Storvad och magiska solnedgångar. Vi läser artiklar, ser på roliga klipp på Youtube eller läser Facebookinlägg från vänner och bekanta. Sedan du blev förälder har du kanske bytt ut ölen på Stationen mot bebisen i vagnen?
Det är förståeligt att vilja visa upp sitt barn, det bästa som har hänt en, för vänner och familj. Om lilla Lisa, plaskandes naken i en babypool, är det gulligaste som någon någonsin har sett kan debatteras. Men att vissa ogillar att spammas med bebisbilder är inte poängen. Den som inte vill kolla på Lisa kan ju bara avfölja Lisas mamma, eller hur?
Men när bilder på ett barns alla faser läggs upp dagligen tillsammans med utlämnande och personliga historier uppstår ett problem. En välkommen till världen-bild eller en bild från skolavslutningen när barnet är tillräckligt gammalt för att samtycka är en sak. Den totala exponeringen av barns liv är någonting annat. De framstår nästan som rekvisita för många föräldrars jakt på likes.
I Frankrike är det sedan april olagligt för personer att använda sina barn på sociala medier i syfte att tjäna pengar. Det klassas som barnarbete och personer som exponerar sina barn, utan att först ha ansökt om det och utan att en del av pengarna sätts undan till barnet på ett låst konto, riskerar upp till fem års fängelse.
Detta gäller främst influencers men intentionen, att skydda barn från överdriven exponering i sociala medier, bör gälla även de som inte är kändisar. Oavsett man du tjänar pengar på sitt barn eller inte är barnet inte en ägodel utan en individ med integritet och rätt till sin egen kropp.
“Jag har ju ett privat konto med några hundra följare. Jag är knappast en influencer, det är väl inte så farligt”, kanske föräldern, med mobilen i högsta hugg, tänker. Argumentet håller inte. För många som växte upp före sociala mediers intåg kändes det olustigt när mamma skickade runt skolfotona. Det är svårt att föreställa sig att få livets alla stunder utfläkta för många fler personer än de, runt femton personer, som fick skolfotona på posten.
Bilderna och filmerna är dessutom ofta mindre oskyldiga än ett personporträtt. Många räds inte att lägga ut filmer på barn som springer runt nakna, rasar över något eller gör en stor upptäckt om sig själv, som barn gör i tidig ålder.
Bara tio procent av föräldrar anser att det är olämpligt att lägga ut bilder på barnen utan att fråga först, trots att det bryter mot FN:s barnkonvention och EU:s dataskyddslag, GDPR. Innan barn fyllt tretton, och anses kunna samtycka, är det föräldrarna som bär ansvaret att värna deras integritet på sociala medier. Det är ironiskt att det ofta är just föräldrarna som utsätter barnet för det som de ansvarar för att skydda barnet från.
Någonting är skevt i dagens samhälle när barnens personliga upplevelser, privata stunder och nakna ögonblick, helt utan samtycke, ställs inför allmän beskådan. Särskilt när det som läggs upp på sociala medier ligger kvar där och är förhållandevis enkelt för andra att hitta.
Visst, det är roligt med sociala medier. Makten att bestämma vilka bilder och personuppgifter som finns där måste dock vara upp till individen ifråga att bestämma. Innan barn är tillräckligt stora är det föräldrarnas ansvar att värna deras integritet. Föräldrar måste ta det ansvaret, respektera barnen som individer i sin egen rätt och be om samtycke innan de exponerar dem på sociala medier.