Det är inte lätt att komma på något negativt med studier som testar fördomar genom blindtest. Sådana har tidigare gjorts med jobbansökningar (Ifau, 21/6 2010) och nu i en studie om skolvalet vid Uppsala universitet. Den som skriver ett brev och är högutbildad eller har ett svenskklingande namn har alltså större chans att få plats för sitt barn än en med lägre utbildning eller ett utländskt namn (UNT 5/4).
Ska man säga något till arbetsgivarens/skolans försvar är det att det inte enbart handlar om fördomar. I studien om jobbansökningarna var även kön en faktor, tillsammans med bakgrunden. Och eftersom arbetsgivare kan läsa vet hen hur uttaget av föräldradagar, vab och sjukdagar fördelar sig i befolkningen. Risken för språkproblem kan också medföra merarbete och extrakostnader. Därför kan valen till viss del vara rationella.
Självklart kan det finnas fördomar, okunskap och rädslor som gör att vissa väljs bort. Hur ska det gå med andan och jargongen här på företaget? Vad innebär eventuella kulturella skillnader i praktiken för oss? I det dagliga arbetet? På konferensen eller på festen?
Men det vanligaste är nog rädslan för merjobb, ett slentrianmässigt avvisande av allt sådant som kan göra arbetsdagarna som chef lite mer besvärliga. Universitetsstudien jämför också med en annan studie om stress, med resultatet att mindre stressade rektorer var mindre diskriminerande i sina svar. ”Det talar för att en del av diskrimineringen kan vara omedveten”, säger forskaren Jonas Larsson Taghizadeh.
När rektor Eriksson tar upp telefonen och det är ingenjören Lundström som ringer löper samtalet på smidigt, som det gör mellan folk med liknande bakgrund. ”Skulle det möjligen finnas en chans…”, ”ja men det löser vi”. Rektorn ser framför sig två lugna år med ingenjörsdottern Sofia i åttan och nian. Skulle det dyka upp något fixar det sig snabbt med ett samtal till hemmet. Ack vad hon bedrog sig.
Rektorn/företagsledaren vet inte heller vad hen går miste om när en stor del av kompetensen i samhället utesluts. Man bortser också från uppdraget att utveckla verksamheten, att mångfald i sig kan vara berikande.
Att bearbeta fördomar och främlingsrädsla är tidskrävande men det måste göras. En lågt hängande frukt i sammanhanget är den utbredda slappheten som gör att man alltid väljer den till synes enklaste vägen. Studier som de ovan nämnda har kritiserats av etiska skäl, för att de tar arbetsgivares tid i anspråk på falska grunder. Men som väckarklocka fungerar de utmärkt. Så här illa ser det ut - dags att göra något åt det.