Om ungdomars politiska preferenser har någon uttryckt, ungefär: ”Den som inte är vänster som ung har inget hjärta, den som fortfarande är vänster när den blivit äldre har ingen hjärna”. Ett lika snärtigt uttryck finns kanske inte på vänstersidan. Det skulle i alla fall kunna innehålla något om solidaritet och behovet av välfärd för en själv och andra.
Poängen är att den som inte har egen ekonomi, bostad eller jobb, och heller ingen brist på samma saker, anses ha en annan bild av världen. En bild som inte är komplett och därför kan vara lite mer idealistisk.
Att peka på bristande erfarenhet är en tidlös metod för att trampa på unga. De flesta gör det nog av rädsla, för dem som ska ta över och är minst lika pålästa som du, dessutom med en hel del förmågor som du helt saknar. Man glömmer också att drygt var femte gymnasieelev röstade i söndags och att resten gör det om fyra år.
Med detta sagt; visst höjs det en del ögonbryn när man ser resultatet av skolvalet i regionen (UNT 13/9). Det är ett riksdagsval i förhöjd form, där var tredje Nordupplandselev röstar på SD och där Enköping och de flesta Uppsalagymnasier ger tung övervikt åt moderathåll. Vad hände med Gretagenerationen, funderar jag. När den plötsligt dyker upp där bland staplarna kastas jag 40 år tillbaka i tiden.
På Katedralskolan, det pampiga högre allmänna läroverket i Uppsala, röstar över 70 procent rödgrönt i skolvalet 2022, 24 procent V, 17 procent MP. Inför valet 1982 var tvärtom över 70 procent moderater på Katte. Muf:arna styrde med sina pikétröjor. En kille i glasögon på social linje var känd som ”sossen”. Tre våningar upp höll åtta naturelever en studiecirkel i historisk materialism, alltså marxism, kanske som en slags protest.
Något som kännetecknar många unga är ombytlighet. Det gäller stilen, hur man klär sig och med vilka man umgås, intressen men också politisk uppfattning. En illvillig tolkning skulle vara att man inte är ”färdig”, en mer välvillig att man ännu inte stelnat i sin form och sina åsikter.
Därför går det heller inte att dra några slutsatser om nästa val utifrån ett skolval. Det enda man vet är att den nya generationen kommer att sätta agendan, förr eller senare. Men denna ”nya generation” består förstås som alla tidigare generationer av individer som gör sina livsval utifrån omständigheterna, men också av egen fri vilja.
Jag vet inte vad som hände med 1982 års Muf:are, de spreds väl för vinden och blev vad de ville bli. Men jag vet helt säkert att tre av de åtta marxiststudenterna senare skulle verka som liberala opinionsbildare. Det är en ombytlighet som heter duga, och naturligtvis helt normalt.