”Rösta för ett mindre efterklokt Sverige” lyder Liberalernas slutspurtskampanj som presenterades på tisdagen. De lyfter att de varit tidiga med åsikter andra sedan anslutit sig till såsom kärnkraft, språktest och Natomedlemskap. Nu har de skärpt tonläget mot vinster i skolsektorn.
Liberalerna kräver att vitet för de som missköter sig ska fördubblas, delas ut i högre grad och avkrävs direkt. Till det vill de stoppa vinstuttag i de fall en skola presterar undermåligt. Vidare kräver L att skolor inte nöjer sig med att elever får godkänt utan faktiskt sporrar dem till högre resultat. Det känns obegripligt att dessa förslag inte redan är verklighet.
Friskolereformen genomfördes för att få ökad kvalitet genom konkurrens och samtidigt erbjuda mångfald i stället för likriktning. Det är goda mål. Det nödvändiggör samtidigt utökade kontroller. Liberalerna var drivande när Alliansen instiftade Skolinspektionen 2008 för att bättre utvärdera skolor, men verktygen de utrustades med är inte starka nog. Dagens system hade varit orimligt för vilken tjänst som helst. Situationen för skolan är än värre på grund av den bristfälliga insynen i verksamheten och den stora tröskeln för att byta skola som privatperson. Därför behöver det offentliga ta större ansvar.
Även Moderaterna och Centerpartiet vill begränsa vinstuttag i vissa fall, men går inte tillräckligt långt. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna vill däremot helt förbjuda detsamma oavsett kvalitet. Det senare är en radikal reform som antagligen skulle leda till att många friskolor skulle behöva lägga ned sin verksamhet. Det må vara lukrativt att i valrörelsen använda vinster som röstfiske, att S sedan vågar gå fram med en reform som kan leda till att 400 000 barns skolor läggs ned är tveksamt. Borgerligheten har efter alltför lång tid börjat vakna i frågan om oskäliga vinster, och om L lyckas övertyga de andra borgerliga partierna lär de kunna vinna över S på en kompromiss med mindre extrema konsekvenser.
L har därför god chans att få igenom sina skolförslag. De har presenterat politik som helt enkelt redan borde varit på plats. Att det tagit trettio år av friskolemarknad för att komma med reformer kan kännas lite efterklokt, men hellre det än att vara fortsatt dum. Med rimliga vinstbegränsningar på plats kan den politiska debatten dessutom äntligen börja handla om de riktigt viktiga frågorna såsom ordning, kunskapsresultat och en jämlik skolgång.