Nästa vecka inleds Centerpartiets partistämma och en av de, åtminstone i media, väntade striderna rör grundskolan. Mer specifikt rör den delar av 1990-talets valfrihetsreform och varat eller icke-varat av fristående (bolagiserade) aktörer.
Undertecknad har både här på ledarsidan och i andra sammanhang skrivit om diverse reformer som vore önskvärda. Vad gäller då önskvärdheten i reformen från början? Och de otroligt höga tongångarna från olika intressenter till höger och vänster?
Maktutredningen, som 1985 beställdes av Ingvar Carlsson (S), beskrev hur svenskarna upplevde en ”tyst vanmakt” i den offentliga sektorn. I dåtidens debatt tjänade nedlagda byskolor och rebelliska föräldrakollektiv som exempel på missnöjet med den toppstyrda välfärden.
Gymnasieplatser lottades ut och en ganska cynisk ”one size fits all”-princip var ledande i skol- och välfärdspolitiken. De allra rikaste kom såklart undan genom att betala för barnens skolgång på privatskolor, utanför landets gränser om så behövdes. Trots nostalgikers rosaskimrande berättelser om en skola med ”ordning” är det i realiteten ett system som få längtar tillbaka till.
Både borgerliga och socialdemokratiska regeringar har sedan dess i olika delar format de system som råder i dag. De var samtidigt inte naiva inför faktumet att en decentraliserad skola (både vad gäller offentligt huvudmannaskap och valfrihet) innebar vissa avvägningar och svårigheter.
När människor är fria att välja kommer det nästan alltid göra det på ett sätt som inte rimmar med vad en planerare skulle önska (det är också poängen). På en välfungerande marknad är den typen av beteende ofta något som driver innovation och konkurrens. Men på en marknad är också beställaren och konsumenten i regel samma person.
I skolan är så inte fallet, och därför är det ingen traditionell marknad. De högst låtande från både höger och vänster har dock gett sig den på att kategorisera det befintliga systemet som en marknad. Friskolelobbyn för att de då kan klänga sig fast vid frimarknadsprinciper och ”skoltwitterlobbyn” för att man då kan skrämma upp folk med den läskiga Marknaden. Kentucky fried children, för att citera Palme.
Skolsystemet vi har i dag är en kvasimarknad, vilket är ett offentligt system som i vissa delar försöker efterlikna en marknad. Detta har flera fördelar men ställer mycket höga krav på lagstiftaren att se till att man faktiskt genererar konkurrens, och att konkurrensen handlar om rätt saker. Här har politiker från höger till vänster fortfarande mycket att bevisa.