Åh långsoffan! Den arkitektritade 12-miljonerssoffan “Softa”. Den står där på Forumtorget i all sin glans. Den som uppsalaborna använder dagligdags och i djupet av sina hjärtan känner har satt Uppsala på kartan och fått staden att leva som aldrig förr. För som stadsbyggnadsdirektör Mats Norrbom uttrycker sig “hur många städer har en 57 meter bred soffa?” (Aftonbladet 17/7 -18).
Universitetet, Domkyrkan, Pelle Svanslös och Carl von Linné släng er i väggen, Forumsoffan är grejen att vallfärda till. Eller inte.
Minns hur den spektakulära soffan 2019 utsågs som ett av de värsta skatteslöserierna av Slöseriombudsmannen hos Skattebetalarnas förening. Tillsammans med en rastplats för papegojor i Landskrona, Göteborgs överambitiösa satsning på tomma flyktingboenden och en rad andra kommuners ösande av skattepengar ned i svarta hål toppade den listan på sådant som vi borde ha fått slippa. Soffan, som varken är en tillgång rent estetiskt eller förmått leva upp till tjänstemännens högt uppsatta ambitioner, är ett utmärkt exempel på den vårdslöshet med skattemedel som präglar såväl Uppsala som övriga delar av vårt land.
I dagarna har Slöseriombudsmannen offentliggjort årets exempel. Listan på trams och meningslösheter som vi skattebetalare slitit i vårt anletes svett för består bland annat av Kriminalvårdens podd, som kostar inte mindre än 645 000 kronor att producera en säsong av, vilket innebär en kostnad på nästan 130 000 per avsnitt. Plus tre miljoner i marknadsföringsutgifter. Trots att det redan finns ett oändligt antal privatfinansierade poddar om krim, juridik, poliser, fängelser, vård och brott ansåg alltså myndigheten att det var en klok prioritering att lägga mellan tre och fyra miljoner på en egen. I SR:s program Medierna (19/8 -23) säger Kicki Wallmo, brand manager på Kriminalvården (!) att hon “ser det mer som en investering än en kostnad”.
Även en rad andra statliga myndigheter har “investerat” i såväl poddar som trevliga soffprogram på Youtube, uppenbarligen helt okänsliga inför det faktum att sådant knappast tillhör de uppgifter till vilka vi i förtroende överlämnar våra skattepengar.
Annat slöseri som uppmärksammas av SlösO i år är 50 miljarder i olika sorters industristöd som inte skapar mervärde. De senaste 15 åren har Vinnovas anslag gått upp med 47 procent och Energimyndighetens medel har tredubblats. Pengar rinner iväg till olika näringslivssatsningar utan att det får någon konkret effekt eller vinst. I rapporten “Den industripolitiska återvändsgränden” framgår det också att den så kallade entreprenörskapsindustrin, med gratisutbildningar bekostade av kommuner och offentligt riskkapital som går till olika former av coachning, uppmuntran och Science Parks, slukar pengar, men inte kan visa upp att det faktiskt leder till fler företag eller fler jobb.
Det välkända citatet “Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” brukar tillskrivas den före detta socialministern Gustav Möller (S). Oavsett om han faktiskt sa så eller ej, är det precis exakt så det är. Varje krona som någon arbetat ihop till vår gemensamma välfärd och som läggs på sådant som varken gör samhället vackrare, tryggare eller bättre är inget annat än stöld. Ändå sker detta hela tiden. Miljoner, nej miljarder, förslösas varje år.
Kommun, region, stat och diverse myndigheter tycks vara obildbara i frågan om skatteslöseri. Som att de förträngt vilka det är som betalar för alla de projekt som ska sätta kommunen på kartan, illa skötta upphandlingar och omfattande ineffektivitet. Tur för oss att Skattebetalarnas förening inte softar utan lyfter fram respektlösheten. Det borde de egentligen inte behöva. Det borde räcka med åsynen av en 57 meter lång och orimligt ful soffa.