Den som flyttar in bredvid ett nationshus borde förvänta sig ljud.
Under en sen kväll i centrala Uppsala är det inte ovanligt att höra musiken och sorlet från de många restauranger, klubbar och nationer som håller öppet. För det är just där som människor möts, lär känna varandra och lever sina liv. Det släpper ifrån sig ljud som för många av oss är synonymt med livet i en stadskärna. Den lever, förändras och hörs. Det är en verklighet de som vill bo i innerstaden borde vara väl medvetna om. Men så tycks inte vara fallet när verksamheter ständigt måste förhålla sig till grannars klagomål och till bullerregler som inte tar hänsyn till att det är just aktiviteten som gör våra centrala områden unika.
Att vilja ha en lugn hemmiljö är såklart rimligt men att bli förvånad när så inte är fallet om man valt att flytta in bredvid ett nationshus, en kyrka eller en mellanstadieskola vittnar om orealistiska förväntningar. Om verksamheten fanns där innan du flyttade dit är risken extremt låg att den kommer att försvinna eller ändra karaktär i samband med din inflyttning. Att ta ut detta genom klagomål eller anmälningar om höga ljudnivåer till kommunen som i värsta fall kan resultera i att verksamheten inte längre kan hålla öppet känns underligt.
För det är ju faktiskt den enskilda, inte kommunen, som bär ansvaret för valet att bosätta sig centralt. Och det finns många boendealternativ för den som inte vill höra hög musik, barn som spelar basket eller samtal från en uteservering.
Anledningen till att många väljer att bosätta sig centralt kommer senare att bli anledningen till deras obehag. Närheten till det mesta, känslan av trygghet som uppkommer när mycket folk är i rörelse, de korta avstånden. Allt detta resulterar även i förhöjda ljudnivåer. Det är en naturlig konsekvens av en levande stadsdel där folk vill umgås, leva och bo.
Uppsala är en stad i rörelse med många, unga såväl som gamla, som vill ta del av det den har att erbjuda året runt. Att lägga all fokus på att begränsa de som vill ta del av innerstaden och de verksamheter som erbjuder denna möjlighet berikar varken stadsmiljön eller stadsutvecklingen. Tvärtom.
Egentligen kan det kokas ner till vad innerstaden ska vara? Ska den vara en plats där tystnaden premieras eller där aktivitet premieras? Svaret på frågan är enkelt: självklart ska centrum vara en plats där aktivitet, möten och kulturen tillåts stå i just centrum. För att bo centralt krävs en acceptans och förståelse för det.