I veckan meddelade fem lokala partier i Region Uppsala att de ställer upp i valet till regionfullmäktige nästa år, under namnet Lokala partier i Uppsala län. Det nya partiet siktar på att få ”två till tre mandat”, baserat på hur många som röstat på delpartierna i respektive kommun, det vill säga Knivsta.nu, Bålstapartiet, Boa i Östhammar, Nystart Enköping och Kommunens väl i Älvkarleby.
Det är inte omöjligt att de lyckas, men det nya partiet har oddsen emot sig. Åtminstone i närhistorien har receptet för nystartade partiers framgång varit att nischa sig så hårt som möjligt. Helst bör man driva en enda fråga, en väg, en bro eller ett länsbyte – eller åtminstone ett politikområde. Sjukvården har genererat flera partier som fått stort regionalt genomslag i landet den senaste tiden.
Som lokalreporter i Sigtuna kommun i slutet av 1990-talet fanns det tio partier i fullmäktige att hålla ordning på. Förutom de sju riksdagspartierna var det pensionärspartiet SPI, utbrytaren från Socialdemokraterna, Aktion för Sigtuna, samt Samling för Sigtuna. Endast det sistnämnda har överlevt.
Samling för Sigtuna (SFS) har en grundfråga som drivits på lågvarv (stundtals på högvarv) under många år, att Sigtuna stad ska bryta sig loss och bilda en egen kommun. Budskapet attraherar fortfarande fyra-fem procent av väljarna, runt 15 procent i staden vid Mälaren och mindre än en procent i övriga kommunen.
Pensionärerna i SPI kom från olika håll ideologiskt och hade olika hjärtefrågor som de ville driva i kommunen. Självklart kan detta leda till slitningar när en helhetspolitik ska presenteras, när prioriteringar måste göras. Lokala partier i Uppsala län (som för övrigt bör byta namn så snart som möjligt) riskerar att gå i samma fälla.
De fem kommunala partierna vill alla driva frågor som ”bättre resursfördelning i regionen” och ”bättre samarbete mellan UL och SL”. Bra, men inte så stor skillnad mot de befintliga partierna i regionen. I övrigt spretar det mellan lokala frågor om cykelbanor, broar, vårdcentraler, pendeltågsstationer och en utveckling av lasarettet i Enköping. Vad säger väljarna i Östhammar om pendeltågen till Stockholm?
De nya partier som haft framgång i regionerna på senare år har alla koncentrerat sig på sjukvård. Det hörs ungefär vilket budskap Vård för pengarna i Södermanland (18 procent i valet 2018) lockat med, likaså vad gäller Bevara akutsjukhusen i Jönköping (9 procent). Störst framgång hade dock Sjukvårdspartiet i Norrbotten med hela 35 procent av rösterna. Till det eviga socialdemokratiska styrets förtret har grundaren Kenneth Backgård dessutom tagit hand om ordförandeposten i regionstyrelsen.
Det är ingen vild gissning att ett renodlat sjukvårdsparti även skulle kunna nå framgång i Region Uppsala. Här finns förstås Akademiska sjukhuset med sina årligen återkommande underskott, brist på vårdplatser och personal samt ett utbrett missnöje. Här finns också Enköpings lasarett med stor turbulens och en nyligen avgången sjukhusdirektör.
Sjukvården når ut i hela länet, till vårdcentraler med olika utrustning och servicenivå. Samarbetet med kommunerna och omsorgen är också en nyckel till bättre vård i framtiden, och där finns erfarenheten hos de fem småpartierna i koalitionen.
Den forskning som finns om lokala partier (Erlingsson 2006, 2015) visar bland annat att uppkomsten kan förklaras med starkt drivande individer samt missnöje med de etablerade partierna. Finns detta på plats i Region Uppsala inför valet näst? Det är möjligt, men det är långt ifrån säkert att just Lokala partier i Uppsala län kan ta vara på tillfället.