SJ:s företrädare kan säga vad de vill: de läckta uppgifterna 27 augusti om att Uppsalapendeln skulle läggas ner var ingen slump, inget olycksfall i arbetet. Det var bara ytterligare ett drag i ett fult förhandlingsspel. Som nu ser ut att ha lyckats.
Så kan man enklast sammanfatta hur och varför det blev offentligt att SJ lägger ned Uppsalapendeln. Redan i januari i år inleddes förhandlingar mellan SJ och Mälartåg om att de senare skulle ta över trafiken på Uppsalapendeln. SJ ville bli av med den numera förlustbringande linjen.
Planen var att SJ skulle fortsätta att köra tågen, men på uppdrag av Mälardalstrafik. Och med betalning från Mälardalstrafik. Förstås. Att SJ var intresserat av att någon annan skulle betala företaget för att fortsätta trafiken är lätt att förstå. Däremot verkar motparten inte ha varit lika intresserad av att betala SJ. Förhandlingarna gick därför i stå i somras (UNT 24/9).
Tills bomben briserade 27 augusti: SJ lägger ner Uppsalapendeln i december i år, trots att man förbundit sig att köra tågen fram till och med 2025.
SJ kommer förstås aldrig att erkänna det och vi kommer aldrig att få veta, men sättet som beskedet kommunicerades på säger allt. Och den snäva tidsramen gav initiativet tillbaka till det statliga järnvägsbolaget och tvingade Mälardalstrafik att återvända till förhandlingsbordet.
Och till sist blev det (nästan) som SJ ville. På en pressträff på tisdag eftermiddag offentliggjordes att Mälardalstrafik utökar sina turer på sträckan Uppsala-Stockholm. Planen är att utbudet på sikt ska bli lika stort som det som Mälartåg och SJ Regional i dag tillsammans erbjuder.
”Bra pendlingsmöjligheter mellan två av Sveriges största städer är av stor betydelse för hela Stockholm-Mälarregionen. SJ:s beslut att lägga ner sin regionaltågstrafik här har skapat en stor osäkerhet för resenärerna”, konstaterade Anton Fendert, styrelseordförande för Mälardalstrafik på pressträffen.
Beskedet är livsviktigt för Uppsala och lugnande för pendlarna. Men vackert var det inte.
Den tyske rikskanslern Otto von Bismarck lär ha varnat folk för att titta på när det görs korv eller politik. Metoderna och ingredienserna som används är inte alltid så tilltalande. Hade han levat nu hade han kanske lagt till förhandlingar om kollektivtrafik på listan.
För nu verkar tågförbindelserna vara räddade. Men vackert var det inte. Och den viktigaste frågan hänger fortfarande i luften: Kommer tågen att gå i tid?