Arbetslöshet och utanförskap får stora konsekvenser, både socialt och ekonomiskt, såväl på individ- som på samhällsnivå. Att fler ska ha ett jobb att gå till är därför en lika rimlig som förståelig politisk åsikt. Det är också en linje som delas av samtliga riksdagspartier, låt vara att åtgärderna skiljer sig åt.
Från moderat håll heter det att det måste bli mer lönsamt att gå från olika former av bidragsförsörjning till jobb. Tidigare har Moderaterna ofta talat om en kombination av att sänka skatterna på arbete, samtidigt som man stramar åt bidrag och socialförsäkringar. Numera fokusera partiet nästan uteslutande på det senare, till exempel genom förslagen om ”bidragstak”. Och det må väl vara hänt.
Däremot är det tveksamt att de bygger sin argumentation för bidragstak och liknande åtgärder på direkt felaktiga antaganden. Till att börja med talar man ofta svepande om bristande integration och ökande utanförskap. Det är bara det att sysselsättningen bland utrikes födda svenskar är betydligt högre i dag än för 20 år sedan.
Samma sak gäller (miss-)bruket av statistik över självförsörjning som både Moderaterna och Kristdemokraterna har gjort sig skyldiga till. M använder sig nu av siffror från Entreprenörskapsforum som visar att upp till 700 000 utrikes födda inte kan försörja sig på eget arbete. Detta tas som en intäkt för att bidragssystemen måste förändras. Det finns bara ett krux, nej två: dels räknas både studenter och föräldralediga till gruppen, dels handlar det om personer med en månadsinkomst som understiger 15 500 kronor. Det vill säga, man kan förvärvsarbeta, men ändå anses sakna förmågan att försörja sig på eget arbete.
Tidigare har man argumenterat snarlikt kring Svenskt Näringslivs uppgifter om att 1,3 miljoner personer i arbetsför ålder inte kan försörja sig själva. Då var studenter exkluderade, men lågavlönade ingick.
Sättet man använder statistiken på urholkar partiets argumentation för den i grunden sunda linjen att det ska löna sig mer att arbeta. För hur ska åtstramade offentliga ersättningssystem påverka studenten eller den som redan får sin inkomst från lönearbete, låt vara på en låg nivå?
Det räcker med att använda sig av arbetslöshets- och sysselsättningsstatistik för att konstatera att alldeles för många befinner sig i utanförskap och är arbetslösa. Visserligen blir bilden då inte lika nattsvart som när man använder sig av självförsörjningssiffrorna, men den är mörk nog. Hur fler kan få ett jobb borde vara det viktiga, inte siffertricksande.