Om något verkar för bra för att vara sant, så är det förmodligen för bra för att vara sant.
Trots det tycks längtan efter hjältehistorier vara stark. Särskilt i kriser ökar suget efter ljuset i mörkret. Och även journalister trillar dit.
Vem vill inte höra en hjälteberättelse om en ukrainsk hjälte i kriget mot Ryssland? Eller om heroiska insatser för att stoppa en terrorist? Och hur var det nu med elevassistenten som påstods ha gått emellan elever och svärdbeväpnade Anton Lundin Pettersson på skolan i Trollhättan?
Publicistklubben arrangerade i veckan ett seminarium om journalistik i pågående kriser. "Hur säkerställer vi etiken och det kritiska förhållningssättet mitt i en pågående kris?", löd frågan som ramade in panelsamtalet. Journalisten Åsa Erlandsson, som skrivit böcker om skolattentatet i Trollhättan och terrordådet på Drottninggatan, riktade befogad kritik mot hur medier har släppt fram berättelser och information som inte stämmer.
Expressens redaktionschef Magnus Alselind tog upp att kraven på snabbhet kan spela in när det går snett. Viljan att vara först med nyheter är given. Men är det verkligen så bråttom med hjältehistorierna, att man inte hinner ta reda på sanningshalten?
Om det inte är så troligt att människor ställer sig framför mördare med svärd eller lastbilar, borde varningslampan blinka. Det kan finnas anhöriga till offer, företagsrepresentanter eller andra personer som av olika skäl kan ge missvisande uppgifter i krissituationer.
Även när vi "granskar de goda historierna" behöver vi vara källkritiska, påpekade Åsa Erlandsson hos Publicistklubben. Journalister behöver ställa kritiska frågor till alla. Med respekt förstås, men dock.
SVT:s Carina Bergfeldt, som även hon deltog i samtalet och som hade spridit felaktiga uppgifter i en kolumn, sade att hon "nog sett fler hjältefilmer" än Erlandsson.
Men man får skilja på film och verklighet. Erlandsson återkom till medierapporteringen om skolattacken i Trollhättan 2015. I både svenska medier och i medier utomlands hävdades det att ett av dödsoffren, Lavin Eskandar, dog när han försökte rädda skolbarn och utkämpade en kamp mot gärningsmannen. I Erlandsons bok "Det som aldrig fick ske" framkom det att Eskandar snarare hade attackerats direkt, utan någon chans att försvara sig.
Felaktiga "hjältehistorier" kan påverka anhöriga till offer negativt och försvåra polisutredningar.
Dubbelkolla därför alltid en bra hjältestory.