Johan Rudström: Ett 40-årigt sår för svenskt rättsmedvetande

Bosse Larsson dömdes 2002 för att ha våldtagit sin dotter, torterat henne och sålt henne till en pedofilring. Efter tre år friades han från alla anklagelser och fick skadestånd. Sture Bergwall är också en fri man sedan snart tio år och bröderna Christian och Robin från Arvika har fått upprättelse efter att ha levt en stor del av sina liv i tron att de var mördare.

Fallet Ulf, Quickhärvan och Fallet Kevin har det gemensamt att utredningarna präglats av sådant som vid tiden varit trender i samhället, inom forskningen och därmed också i medierna. Incest, barnvittnesmål, seriemördare och undanträngda minnen har så att säga varit på alla läppar i samband med att fallen uppdagades och avgjordes i rätten.

Gemensamt är också att det krävts journalistiska bragder för att riva upp och ställa till rätta efter dessa samhälleliga haverier. Hannes Råstam (som avled 2012) och Dan Josefsson har visat en envishet på gränsen till det osunda när misstagen lagts till rätta. Nu borrar Josefsson i ännu en rättslig kollaps när han söker upprättelse för Thomas Allgén och Teet Härm, ”allmänläkaren” och ”obducenten”, i SVT-dokumentären Det svenska styckmordet (två av fyra delar finns på SVT Play).

Att de två läkarna, i dag två darriga 70-plussare som varit paria i 40 år och inte gjort ett handtag för vården, utsatts för ett justitiemord har stått klart i åtminstone 25 år. Sannolikt har de aldrig ens träffat Catrine da Costa, vars styckade kropp hittades i sopsäckar i centrala Stockholm under sommaren 1984.

Men polisen hade bestämt sig för att dessa två var skyldiga. På minuskontot fanns att de båda två var lite udda typer, omgivna av (aldrig bekräftade) incestmisstankar, umgänge med prostituerade (lagligt vid tiden) samt olyckligt vittne till ett självmord av en före detta fru. Inte minst viktigt var att de genom sin yrkesroll tillhörde samhällets toppskikt, män som betedde sig hur de ville och kom undan med allt. Sådan var tidsandan i mitten av 1980-talet.

Utredarna misslyckades kapitalt, det fanns inte tillstymmelse till bevis mot läkarna som friades för mord i tingsrätten. Men som ändå fick ”livstid” eftersom det i domskälen stod att de styckat Catrine da Costa, ett brott som var preskriberat och som inte kunde överklagas. Det var en passande smäll mot könsmaktsordningen, främst baserat på ett vittnesmål från en ettåring som ska ha övervarat styckningen och som senare tolkats av sin (incestanklagande) mamma.

”Staten måste göra rätt för sig när den gjort fel”, sade dåvarande justitieminister Morgan Johansson (S) i mars 2022 när regeringen tilldelade de båda bröderna i Kevinfallet en miljon kronor var. Det var ett undantag. Formellt hade bröderna nekats skadestånd och formalia står alltid högt i kurs när jurister, polischefer och höga tjänstemän tvår sina händer. Inga fel har begåtts.

Det krävs alltså en envis typ med normallön från SVT, Sveriges Radio, någon tidning eller som frilans. Hen ska lyssna igenom veckovis med inspelningar av förhör och bearbeta gamla vittnen tills de ger med sig. Sedan ska allt paketeras och presenteras så att det tydligt framstår exakt hur fel det har gått.

Så mycket enklare det vore med ett rättssystem som innehöll kontrollfunktioner mot att alla drog åt samma håll efter rådande trender. Och att man drog i bromsen innan man kört i diket, eller åtminstone agerade direkt efter haveriet. ”Sen -85 har jag överhuvudtaget inte haft kontakt med omvärlden”, säger Teet Härm, i princip helt döv efter ett självmordsförsök under utredningen. Justitieminister Gunnar Strömmer (M) kan inte ge honom livet tillbaka, men en upprättelse efter statens övergrepp vore verkligen på sin plats.