Satsningar som förlängd livslängd för Fyrishovsbadet är viktigare än ett Studenternas med större publikkapacitet.
Uppsalas utveckling de senaste 20-25 åren är makalös. När jag flyttade hit hade kommunen, om man räknar bort det som senare skulle bli Knivsta kommun, bara drygt 177 000 invånare. 25 år senare närmare sig befolkningen 250 000 invånare.
Nöjes- och restaurangutbudet är också ett helt annat nu än då. Sirius herrar har etablerat sig som ett stabilt allsvenskt fotbollslag vars publiksiffror växer år efter år. Kulturlivet är fortfarande starkt. Universiteten fortsätter att prägla staden, men inte i lika stor utsträckning som förut.
Uppsala är verkligen på väg att bli Sveriges fjärde storstad. Men staden lider av växtvärk. Utbyggnaden av vägnät, idrottsanläggningar och simhallar hänger inte med när staden växer. Resultatet känner varje Uppsalabo till: köer på vägarna och ont om utrymme för idrott och motion.
Därför är det en rimlig prioritering av kommunen av att plöja ner omkring 200 miljoner kronor för att förlänga livslängden på Fyrishovsbadet. Kommunstyrelsen kommer nu i början av året att fatta beslut om investeringar som gör att anläggningens bassänger kan hållas öppna fram till 2045.
Det är en stor skillnad mot de ursprungliga planerna. Tanken var ju att baddelen av Fyrishov skulle stängas i samband med att det nya badhuset i Gränby öppnar under sommaren 2026. Nu ser det alltså ut som om bägge kommer att drivas parallellt i åtminstone 20 år till.
Vinnarna är alla badsugna Uppsalabor, föreningar och simskolor som får tillgång till fler bassängytor. Förlorarna då?
Uppsala är redan en högt belånad kommun, strax under 18 miljarder. Lånen kostar ränta och om lånen blir större växer även räntekostnaderna. Det innebär att investeringar som den i en förlängd livstid för Fyrishovbadet innebär att andra projekt inte blir av eller får skjutas på framtiden.
Förutom nya anläggningar måste även befintliga renoveras och blir driftkostnaderna för höga äter det upp resurser som annars skulle kunna läggas på annan kommunal verksamhet.
Kommunen kommer att fortsätta att ställas inför val av det här slaget. Och eftersom låneskulden redan är hög och inte bör fortsätta stiga, innebär det att något annat måste väljas bort. Här bör man fortsätta att prioritera just insatser för motion och breddidrott, på bekostnad av de elitsatsande idrottsklubbarnas önskemål.
Så, om man ska hårdra det, hellre satsningar som förlängd livslängd för Fyrishovsbadet än ett Studenternas med större publikkapacitet. Hellre fler publika isytor än inomhusarenor för bandyn eller ett flådigt hockeytempel. Och så vidare.
Politik handlar trots allt om att välja.