Ett av de viktigaste valen i svensk historia är bara ett dygn bort. De så kallade ödesvalen är visserligen stapelvara nuförtiden, men de som hävdar att det är särdeles viktigt vem som ska flytta in i Vita huset den här gången har en poäng. Natomedlemmen Sverige väntar på besked, om östersjöregionens framtida säkerhet jämte allt annat.
Svenska medier har också kraftsamlat och ökat bevakningen, inte bara personellt utan också innehållsmässigt. Vågmästarstater, valfrågor och (inte minst) väljargrupper penetreras på amerikanskt vis. Varför röstar unga svarta män i Michigan som de gör? Det finns också välbehövliga tendenser att problematisera Demokraterna, ett parti med stora sprickor, samt att behandla Donald Trump med större respekt. Det är fortfarande obegripligt att han har sådana framgångar, men inte lika obegripligt som i de senaste två presidentvalen.
Sverige har en skuld att betala av till det republikanska partiet. Som i sagan om Peter och vargen kan man inte gång på gång varna för världens undergång och sedan förvänta sig att bli trodd. Den som växte upp med mörkermännen Nixon och Reagan kan i den digitala eran i efterhand se vilka de var, hur de tänkte och kanske varför det blev som det blev.
Således har Nixons uttalanden om efterträdaren Jimmy Carter (intelligent, anständig och hårt arbetande) i efterhand blivit virala, liksom Reagans roliga historier. Bush den äldres brev till Bill Clinton på skrivbordet i ovala rummet har blivit vida omtalat, liksom sonen Bushs vänskap med paret Obama.
Inte för att allt dessa mysfarbröder gjorde var rätt och riktigt, långt därifrån. Men misstagen har senare kunnat sättas in i en kontext och i vissa fall omvärderas. Det gäller också Trumps första presidentperiod, 2017-2021. Exempelvis är det nu Kamala Harris som vill minska inflödet av papperslösa migranter och bygga den omtalade ”muren” mot Mexiko.
Trump är av en annan sort, hävdar hans belackare. På det personliga planet är det helt riktigt då han är affärsman och inte politiker. Han är också en narcissist som gärna brukar lögner och halvsanningar för att få sin vilja fram. Men listandet av lögner efter varje framträdande har inte fört hans motståndare en millimeter framåt. Vilket kan bero på att vi alla ljuger lite till mans.
Privat liksom i politiken, från vänster till höger, görs dagligen uttalanden som är falska men som ”skulle kunna vara sanna” utifrån vår världsbild. Många väljare har överseende med sådant och Donald Trump gör det bättre än de flesta andra. Fräckhet är en underskattad egenskap för toppolitiker. Han får som han vill, tänker man, här och utomlands. America first!
Det verkligt allvarliga, som borde diskvalificera Trump från all kontakt med den yttersta makten i en demokrati för alla framtid, var det där telefonsamtalet till Atlanta, Georgia, i januari 2021: ”Jag behöver 11 000 röster, kan du fixa det?”
Georgias secretary of state Brad Raffensperger motstod kraven från sin president under det timslånga samtalet. Trump förlorade Georgia och till sist hela valet mot Joe Biden. Det finns många som Raffensperger i USA, i domstolarna och kongressens båda kammare, vilket balanserar en mer obalanserad president. Men varje dag med Trump vid rodret riskerar att flytta USA ett steg närmare Georgien där rösterna räknades flera gånger härom veckan. Vilket också är illa för Sverige och Europa.
Kamala Harris, då? Demokraternas kandidat är ett oskrivet blad. Hennes parti skulle behöva utmanas av en trovärdig motståndare, förlora och sedan omgruppera bland alla spretiga åsikter. Men just den här gången får man verkligen hoppas att hon vinner.