“Skatt handlar om solidaritet. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” sa Uppsalamiljardären Bengt Ågerup 2013. Nu är han högaktuell för att vara inblandad i det största utlandsärendet som Skatteverket någonsin hanterat (UNT 7/5). Ågerup ska betala 1,5 miljarder kronor i skatt samtidigt som räntan gör att skulden växer med en miljon kronor i månaden (UNT 7/5).
Ågerup sålde under 2011 ett av Uppsalas största företag, Q-Med, och gjorde då en vinst på närmare tre miljarder kronor. Tvisten med Skatteverket handlar om huruvida han ska betala vinstskatten i Sverige eller utomlands, i och med att han inte bott i Sverige på flera decennier.
Men det är inte riktigt där skon klämmer. Nej. Ågerup titulerar sig nämligen Sveriges enda socialistiska miljardär. Han säger sig kämpa för “det klasslösa samhället” och har tidigare beskrivit att han har kommunistledaren och Jugoslaviendiktatorn Tito som förebild.
Socialisten Ågerup blev under 2013 riskkapitalist på heltid, men ogillar starkt spekulationskapitalism, enligt en intervju i tidningen ETC (6/1 -13). I samma tidning menade han att “Det är för många som tjänar pengar i Sverige och det är för få som skapar värde”.
Själv har han skapat värde genom plastikkirurgibranschen. Hans företag Q-Med har genererat en förmögenhet genom bland annat tillverkning av Restylane som används för att ta bort rynkor och förstora läppar.
Då påpekade Ågerup även att “Om inte girighet regleras kommer svaga lägen att utnyttjas. Det är statens uppgift att reglera marknaden samt att leverera allmän sjukvård och utbildning”.
Men nu väljer han att fly samma politik som han har förespråkat i decennier, för att han inte vill ställa upp på dess regler. Pengarna är investerade i stiftelser på Brittiska Jungfruöarna, Bahamas och på Cypern. Handläggarna på Skatteverket är “svinpälsar” och han undviker Sverige för risken att Kronofogden “plockar av mig bilen och klockan”.
Socialism tycks passa när man vill bli omtyckt i breda folklager, när man gillar “idén” på omfördelning och som Ågerup säger “det klasslösa samhället”. Eller så är det ett effektivt sätt för att bli rik på andras bekostnad samtidigt som man kan framstå som en hyvens företagsledare. Men det blir omedelbart annat ljud i skällan när han själv blir utsatt för effekterna av den politik han förespråkar och ska hosta upp en del av försäljningslikviden.
Uttrycket “som man bäddar får man ligga” har sällan varit så passande.