Det jublades häromdagen när Albrightstiftelsen konstaterade att de svenska storbolagens styrelser och ledningsgrupper äntligen blivit jämställda. ”Det är den högsta andelen kvinnor i styrelsen vi sett sedan vi startade 2012”, säger Amanda Lundeteg. Styrelserna är inte helt jämställda, men målet har hela tiden varit 40 procent kvinnor och det har nu uppnåtts.
På andra ledande positioner i företagen går utvecklingen åt samma håll, att avgående män oftare ersätts av en kvinna. Det finns dock ett ”men” och det är inget litet sådant. Allra längst upp i toppen hålls det emot och männen vägrar släppa ifrån sig vd- och ordförandeposterna. Då minskar dessutom möjligheten för kvinnor att ta sig upp i bolaget. En man som har haft vd-posten sedan 2010 eller längre har i genomsnitt tio procentenheter färre kvinnor i ledningsgruppen.
Vad är det för egenskap som gör att någon först tar sig upp till den högsta positionen och sedan lyckas hålla sig kvar år efter år? Är den i så fall vanligare bland män? Om så, är det i så fall verkligen önskvärt att fler kvinnor tar till sig av detta? Borde inte snarare organisationerna ändra sina preferenser i rekryteringen till den högsta posten?
Att vara till lags, ”agreeable”, är en egenskap som verkar menligt för ens karriär, där är psykologerna överens. Det är en delvis god egenskap som generellt är vanligare bland kvinnor. Den blandas ofta ihop med empati, som är en helt igenom god egenskap. Frågan man kan ställa sig är om det inte går att behålla sin empatiska läggning och samtidigt vara påstridig och lite oärlig utan att uppenbart ljuga. Lite fräck, helt enkelt.
En av världens fräckaste personer, Donald Trump, fick mothugg på sitt specialområde i tv-debatten mot Kamala Harris. Hon gick förbi sina egna tillkortakommanden med lätt hand och gav diverse tjuvnyp till sin motståndare. Det kan visa sig vara väldigt effektivt, vi får se.
Östhammarpolitikern Fabian Sjöberg (M) är ingen Trump, långt därifrån. Men hans förklaringar till varför han ”lånat” kommunens bil till köpcentrum, släktbesök och nöjesparker (UNT 17/9) bär manliga makthavares särskilda kännetecken. Minns svarta barnflickor, obetalda tv-licenser och kreditkort i matbutiken i den politiska närhistorien.
”Jag har gjort ett mindre antal resor som ska ses som förmånsresor – resor som inte direkt kan kopplas till det kommunala uppdraget”, säger Fabian Sjöberg. Han tänker inte avgå, säger han, inte han heller. Vilket han nog borde, som vi skrev på ledarsidan 10/9. Fler kvinnor borde i stället sitta kvar. Men det finns gränser för fräckheten. Jämställdhet är komplext.