Att en statsminister - upptagen som få - anlitar städhjälp är inget att klaga på. Det finns perioder och situationer i livet när hjälp med städning är rimligt. Rut-avdraget har också mycket riktigt öppnat en dörr för många kvinnor som annars hade haft svårt att få ett arbete. Få saker provocerar mig så mycket som när folk föraktfullt säger "pigavdrag", som om städning vore något att se ner på.

Men det går att ha invändningar mot en utveckling där alltfler anlitar städhjälp, utan att vara en bakåtsträvande moralist som glorifierar en tid när (hemma)fruarna skötte städandet.

Städning i hemmet är speciellt. Städning är något som föräldrar borde lära sina barn. Om barnen bara ser en utomstående komma för att skura toaletterna och torka skåpsluckorna går något förlorat. Det finns ett värde i att tidigt lära sig att plocka efter sig.

Birger Schlaug, språkrör för Miljöpartiet under några år på 1980-talet och under större delen av 1990-talet, kom häromåret ut med boken ”Vad ska vi ha samhället till?” (Verbal förlag). Där riktar Schlaug kritik mot partiets nuvarande manliga språkrör Per Bolund. Bolund har nämligen uttryckt att hans framtidsvision är att få tvätten prydligt struken i en påse från tvätteriet, frukten levererad till dörren, och att ha en personlig ”stilguide” som köper hans kläder. Bolund vill kunna gå på teater medan ”läxhjälpen” tar hand om barnen ”även ikväll”. 

Schlaugs ideal är ett helt annat. I hans värld ska man hålla rent på sin egen toalett, diska sin disk, bädda sin säng och hjälpa sina barn med läxor.

Det tidigare språkröret är något viktigt på spåren. Inte för att det är något fel på att vara kund, på marknadsekonomi eller hushållsnära tjänster. Men för att vissa saker ingår i god uppfostran. Att traggla siffertal och glosor med barnen gör man inte bara för att det ska vara roligt, utan för att det ingår i att vara förälder. Detsamma gäller städande, handlande av mat, tvättande och strykande av kläder, och andra uppgifter som vuxna friska personer i normalfall borde kunna klara av. Det är livskunskap att föra vidare till kommande generationer. 

Påståendet att rut-avdraget är feministiskt är också en smula ihåligt. Visserligen underlättar reformen för många kvinnor att göra karriär och samtidigt ha det prydligt hemma. Men det är ju trots allt fortfarande kvinnor som städar.

Då tror jag betydligt mer på att barn får växa upp med att se även pappa städa och skura - i stället för att han smiter iväg på teater så fort en läxa eller tvätthög skymtar.