SD-gruppledaren Maria Rosanders utspel om sopsortering (UNT 28/2) är obegripligt. Hon vänder sig mot att Uppsala kommuns broschyr ges ut på språken svenska, somaliska, persiska och arabiska. ”Anpassa dig eller åk hem bör vara kommunens hållning”, skriver hon på Facebook.
Det är en klassisk åsikt inom Sverigedemokraterna, som numera delvis har stöd av andra partier och enligt undersökningar också i stora delar av befolkningen. Men då handlar det om att ställa krav på grupper som inte vill anpassa sig, vilket är nödvändigt för att bryta utvecklingen av parallellsamhällen med benhård segregation. Rosander vill alltså att den som har svenska som andraspråk inte ens ska få chansen att anpassa sig.
Bara ”åk hem” är också en klassisk åsikt, men som tur är i mycket smalare grupper i Sverige. Den fanns på en legendarisk löpsedel från 1990-talet, den fanns i BSS (Bevara Sverige svenskt) och andra grupperingar som var ursprunget till Sverigedemokraterna. Är det tillbaka dit Uppsalas gruppledare vill ta sitt parti?
Sopsortering är en viktig fråga, något som alla gör dagligen och därför en pedagogisk grundbult för ett hållbart samhälle. Siffrorna som sammanställs visar att svenskarna gör det bra, till och med mycket bra med avseende på till exempel pantburkar.
Sorteringen väcker också känslor. Det är därför det finns så kallade sopspioner som vakar över sina grannar. Man kan gå till sig själv: Vem i h-e har lagt aluminiumburkar bland metallförpackningar? Men vik ihop kartongen så att inte kärlet blir fullt på en gång! Ja, ni vet. Exemplen kommer från ett soprum där alla talar svenska sedan minst en generation.
Mer tydlig information behövs alltid, så att så många som möjligt förstår. Uppsala Vatten och avfall försöker göra sitt jobb medan Maria Rosander har helt andra saker än sopsortering i tankarna.