Den funkar till allt. Vare sig det är köttfärssåsen, dippen eller fredagstacosen som behöver piffas till, så räcker det med några skvättar. En bekant älskar den till och med så mycket att han använder den som pålägg på knäckemackan, i beskedlig mängd, förstås.
Men snart kan det vara slut på det roliga. För sedan 1 december får Södermalmsketchupen, chilisåsen Sriracha, inte säljas vidare från den svenska återförsäljaren i Malmö till butiker ute i landet. Beslutet ska visserligen överklagas, men framtiden för mångas favoritsås är oviss.
Varför blev det så här? Hur kan en världsberömd och uppskattad chilisås från en dag till en annan riskera försäljningsförbud? Svaret på frågan är tudelat: å ena sidan nitiska tjänstemän i Malmö kommun, å andra sidan, vilket är principiellt intressantare, ett EU som inte kan hålla sig från att detaljreglera sina medborgares vardag.
Srirachasåsen innehåller det konserverande tillsatsämnet E222. Denna natriumvätesulfit får användas i bland annat potatis, druvbaserade drycker och i vin och cider. Enligt Livsmedelsverket är sulfiterna ”gamla konserveringsmedel och särskilt effektiva mot bakterier”. Dock får tillsatsen inte, enligt EU:s förordning om livsmedelstillsatser (1333/2008) användas i sås. Och detta upptäcktes alltså av Malmös miljöförvaltning, varpå kommunen beslutade att belägga importören av såsen med försäljningsförbud.
Det kan tyckas futtigt att uppröras över att en av många chilisåser (kanske) försvinner från den svenska – och europeiska – marknaden, men det handlar om något större. Srirachans vara eller icke vara är ett av många exempel på hur EU-byråkratin lägger sig i saker den inte borde.
EU finns där för att garantera freden i Europa, för att med fri rörlighet över gränserna binda samman unionens folk. Tyvärr finns EU också där för att bestämma vilken chilisås vi ska trycka ner i vår köttfärssås. Det är just sådant som stärker de krafter som vill lämna EU, inte minst efter att den brittiska sortin visat att det är möjligt.
För den som gillar både Sriracha och det europeiska samarbetet gäller det att tänka ett steg längre. Sverige ska inte lämna EU, men det betyder inte att motståndarna har fel om allt. Det finns problem, det är för detaljstyrt. En union med mer inflytande över medborgarnas vardag är inte densamma som en bättre union.
EU borde minnas sin egen princip att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt och koncentrera sig på de stora frågorna. Finliret – och såserna – sköter medlemsländerna bättre själva.