7,34 procent, 6,89 procent, 4,41 procent och så 5,08 procent. Resultatet för Miljöpartiet i de fyra senaste riksdagsvalen är ingen rolig läsning för medlemmar och partiledning. 2010 gjorde partiet sitt bästa val någonsin, men sedan har trenden varit nedåtgående. Gemensamt för de senaste mandatperioderna, när man alltså backat, är att partiet regerat tillsammans med Socialdemokraterna.
Trots att det är ett brott mot en tidigare tradition av att hävda att man står utanför blockpolitiken, och trots att det alltså inte lett till opinionsmässig framgång, vill ändå ledande miljöpartister ännu tydligare definiera partiet som vänster.
När Miljöpartiets kongress inleds på fredag är detta den viktiga frågan. Även om de ditresta ombuden ska fatta beslut i en rad politiska frågor, är det valet av nytt språkrör som kommer att ha störst påverkan på hur partiet väljer att positionera sig kommande år.
Valberedningen har föreslagit omval av språkröret Märta Stenevi, som vill att Miljöpartiet ska ha starka (vänster-)åsikter i en rad frågor utöver miljö- och klimatpolitik, bland annat sociala frågor. Som andra språkrör föreslås nyval av Daniel Helldén, riksdagsledamot och tidigare borgarråd i Stockholms stad.
Helldén är på många sätt Stenevis raka motsats: Han vill fokusera på partiets kärnfrågor, på miljö och klimat. Och även om han i höst, sannolikt för att göra sig mer valbar, har förklarat att ”det finns inte på kartan att vi skulle sätta oss och regera med dagens moderater och kristdemokrater”, var hans miljöparti med och styrde Stockholms stad med de fyra borgerliga partierna förra mandatperioden.
Mot Helldén står utmanaren Magnus P Wåhlin, partistyrelseledamot och gruppledare för Miljöpartiet i Växjö. Även om också han har en historia av allianssamarbete, står han betydligt närmare Stenevi i synen på hur man bör agera på riksnivå. Därför blir valet av manligt språkrör också så tydligt ett val av politisk inriktning.
För Miljöpartiet och sannolikt även för svensk politik vore det bättre om Helldén blir vald och hans linje får genomslag. Just nu är det ytterkanterna som regerar i riksdagens kammare, vilket både ökar polariseringen och minskar möjligheten att skapa långsiktigt hållbara överenskommelser i viktiga frågor. Varje steg mot en avkylning och ”normalisering” av svensk politik vore välkommet. Och om Miljöpartiet kan bidra till det och samtidigt stärka sitt väljarstöd, så varför inte.
Om det gick att komma överens med gårdagens moderater och kristdemokrater i Stockholms stadshus, kanske det går att göra samma sak med morgondagens i Sveriges riksdag.