Det är en sorgens dag i Sverige. En polisman i yttre tjänst mördades i natt i Biskopsgården i Göteborg. Han befann sig på Vårväderstorget i det utsatta området, känt från dubbelmordet 2015 då åtta personer från ett kriminellt nätverk senare dömdes till långa fängelsestraff för den hänsynslösa masskjutningen på restaurangen där 25 personer befann sig.
Den unge polismannen var i full färd med att göra sitt jobb sent på onsdagskvällen. Jobbet är att synas och prata med människorna i området, att störa kriminaliteten och därmed öka tryggheten för alla som bor där. Det gillas inte av alla.
På torsdagsmorgonen var uppgifterna knapphändiga, ingen vet exakt vad som ligger bakom det fruktansvärda dådet. Högsta prioritet är att gripa, åtala och döma de ansvariga. Att spekulera vilt om de skyldiga hjälper inte, inte heller att piska upp stämningen mot bredare grupper i samhället och därmed väcka hämndkänslor. Den organiserade brottsligheten har allt att vinna på ett öppet krig, ett vi mot dem.
Det är träget polisarbete som gäller, sedan ännu mer av förebyggande arbete på bred front. De som står allra längst fram, i skottlinjen, för att skydda medborgarna, måste själva skyddas till varje pris. Mordet på polismannen var en påminnelse om att uppförsbacken är lång, att det parallella samhällsstrukturerna fått växa sig starka. Den ökade polisiära närvaron i Biskopsgården den senaste tiden ”har stört”, enligt en källa från ett av släktnätverken i området (Expressen 1/7). Källan tillägger att det kommer att bli svårt att hitta de skyldiga eftersom ”man håller tyst”.
Att koppla händelsen till kriminella nätverk är att spekulera, men knappast att spekulera ”vilt”. Det kommer att påverka alla polismän och andra myndighetsföreträdare som ska fortsätta synas och försöka skapa trygghet i samtliga 61 utsatta områden i Sverige. De måste skyddas och gärningsmännen i Göteborg måste gripas så snart det bara går.