Styrräntan sänktes med 0,25 procentenheter på torsdag. Ett väntat besked även om många förståsigpåare hade velat se en dubbelsänkning ”för att få fart på ekonomin”. Dessa fick vatten på sin kvarn tidigare i veckan då finansminister Elisabeth Svantesson (M) skrev ned tillväxtprognosen för 2025 och varnade för att lågkonjunkturen förlängs.
Samtidigt kommer Pensionsmyndigheten med nyheten att pensionerna stiger med mellan 330 och 1 530 kronor i månaden efter skatt nästa år för de flesta pensionärerna. Det är klart mer än de förväntade prisökningarna och ett välkommet realtillskott i kassan. Frågan är dock om det håller i sig. Pensionsförvaltarna har den senaste tiden kritiserats för sin satsning på krisbolaget Northvolt som har begärt en rekonstruktion. AP-fonderna, AMF och Folksam riskerar att förlora nära nio miljarder kronor tillsammans (SVT 22/11).
Som tur är uppgår den potentiella Northvoltförlusten till en promille av det totala svenska pensionskapitalet på 9 000 miljarder kronor. Man kan också vända på det: Om Northvolt blivit den grundbult i den norrländska gröna tillväxtekonomin som många hoppats, då hade garanterat förvaltarna kritiserats för den låga satsningen, för att pensionärerna inte skulle få del av vinsten.
Räntan och pensionerna hänger ihop. Att vara ansvarig för nivåerna är lite som att köpa mjölk till en stor familj. Man måste ta höjd för upp- och nedgångar, hitta ett jämnt in- och utflöde som varken resulterar i brist eller utgånget datum. Signaler om att pannkakor blivit populärare än asiatisk wok möts med måttligt högre mjölkinköp. Det kan svänga tillbaka igen.
Om den här liknelsen är helt obegriplig är man kanske inget ämne till ny chef för Riksbanken eller AP-fonderna. Bland de viktigaste egenskaperna för dessa uppdrag är och förblir att inte lyssna för mycket på ”förståsigpåare”.