Republikanernas sista strid för makten

Valet till senaten i USA ser ut att bli den verkliga rysaren 3 november.

Amy Coney Barrett lämnar en av veckans utfrågningar i senatskommittén.

Amy Coney Barrett lämnar en av veckans utfrågningar i senatskommittén.

Foto: Andrew Caballero-Reynolds

Ledarkrönika2020-10-18 07:10
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Förhoppningsvis blir det ingen nagelbitare när USA väljer president den 3 november. Joe Bidens ledning i den nationella opinionen, med omkring tio procentenheter, kan man bortse från. Värre för Donald Trump är kraftiga underlägen i vågmästarstater som Pennsylvania och Wisconsin, cirka sju procentenheter enligt RCP Average, en sammanvägning av åtta mätningar. Där måste Trump sannolikt vinna för att få fyra år till i Vita huset.

Trenden går åt fel håll för presidenten, med coronainfektionen, inställda debatter och prognoser om ett högt valdeltagande. Det krävs ett mirakel för att Trump ska bli omvald. Men det var vad som inträffade för fyra år sedan då underläget mot Hillary Clinton var nästan lika stort.

Ledningen för Biden börjar ändå bli så stor att hans kampanjledning fruktar att hans väljare ska tro att det är klart och avstå från att rösta. Men den risken borde vara minimal. Den något bleke presidentkandidaten har visserligen förtvivlat svårt att engagera amerikanerna, men detta gäller inte hans motståndare. Det är Donald Trump som får folk att gå till vallokalerna 2020. För att rösta bort honom.

Fyra dagar före valet ska enligt planen Amy Coney Barrett godkännas av senaten som ny domare i Högsta domstolen. Det är magstarkt av det republikanska partiet. Ruth Bader Ginsburg dog 18 september och då såg man chansen att få till ett rejält konservativt övertag (6-3) i den så viktiga instansen. Republikanerna ägnar sig åt öppet hyckleri, för fyra år sedan vägrade man släppa fram en ny domare nio månader före valet. Möjligen är det också dumdristigt.

Det är långt ifrån säkert att invalet av Barrett leder till fri lejd mot abortförbud och slopad allmän sjukförsäkring, vilket många konservativa hoppas. Erfarenheten av denna instans visar på ett stort mått av självständighet. Ledamöterna lyder under landets konstitution, som ska bestå över alla maktskiften och politiska trender.

Ett meningsutbyte mellan chefsdomaren John Roberts och Trump för några år sedan säger mycket om vad det handlar om. Trump var besviken på ett utslag om invandring och gränssäkerhet, vilket han skyllde på en ”Obama-domare” i HD. ”Vi har inga Obama-, Trump-, Bush- eller Clintondomare, bara en grupp dedikerade domare som vill fatta rätt beslut”, sade Roberts (Marketwatch 21/11 2018). ”Det har ni visst”, twittrade Trump på sitt vanliga vis och pekade på brister i säkerheten. Men fick ge sig, förstås.

HD:s inställning kan få betydelse även i presidentvalet, om Trump inte godkänner resultatet, vilket han antytt vid ett flertal tillfällen. Om det blir processer om valfusk (poströstningen) eller om utländsk inblandning i proceduren, kan frågan till slut hamna i Högsta domstolen, som den gjorde 2000 när George W Bush mycket knappt besegrade Al Gore. Men att det då skulle vara avgörande att HD har ”republikansk” majoritet är alltså inte alls säkert.

Den kuppartade tillsättningen av Coney Barrett kan också vara dumdristig med tanke på det på förhand jämnaste valet 3 november, till USA:s senat. Valet gäller som vanligt en tredjedel av de 100 platserna (två per delstat). I mätningarna ser Demokraterna ut att totalt ha säkrat 47, Republikanerna 46. Av de återstående sju lutar fyra åt demokratiskt håll, tre åt republikanskt.

Det anrika republikanska partiet agerar som om valet 2020 var historiens sista. Man riskerar att förlora allt (representanthuset, senaten och presidentposten). Eventuella vinster beror på att man sträckt ut lagar och valtekniska faktorer till det yttersta. I det senare fallet är demokratin den enda säkra förloraren.