Den svenska senhösten har bjudit på en sprudlande uppvisning i misslyckad krishantering och ett fascinerande svagt och småaktigt politiskt ledarskap. Regeringens sätt att hantera pandemins andravåg imponerar inte. Den långsiktighet och vetenskaplighet som skulle prägla den svenska coronastrategin försvann i takt med att smittsiffrorna steg och väljarstödet för Socialdemokraterna sjönk. Att vaccinering kan inledas redan på söndag förändrar inte bilden.
I stället för långsiktigt hållbara åtgärder har vi fått ett potpurri av inkonsekvenser. Först ut var regeringens (för ja, det tillkom på regeringens initiativ) knapphändiga sms till 22 miljoner abonnenter. Sedan kom nödåtgärderna strax före julhelgerna.
Å ena sidan ska landets restauratörer dö sotdöden: Ingen alkoholservering efter klockan 20, max fyra personer i varje sällskap. Å andra sidan är det fritt fram att trängas på fullsatta tåg till Åre, i liftkön och i skidorternas hotellkorridorer.
Å ena sidan ska all icke-nödvändig offentlig verksamhet stängas ner. Det betyder stängda idrottshallar, ishallar och badhus. Och ingen inomhusfotboll, skridskoåkning eller simskola för våra barn. Å andra sidan får elitidrotten ett fortsatt undantag. Är risken för smittspridningen verkligen större när 20 tioåriga flickor byter om efter fotbollsträning än när ett SHL-lag i hockey gör det? Eller är det så att smittspridningshänsyn är viktigast, men bara ibland?
Det är lätt att misstänka att regeringen har gjort det som varit bekvämast för stunden, vilket har lett oss dit där vi är nu. Att lägga över ansvaret för strategin på Folkhälsomyndigheten var bekvämt så länge det inte påverkade förtroendet för regeringen.
Och när fallen sjönk under sommaren och det, till en början, inte såg ut som att Sverige skulle drabbas av en andravåg, fanns ingen politisk vilja att förlänga den tillfälliga krislag som löpte ut i juni. Konsekvensen av det blir den inkonsekvens vi nu ser. Anledningen till att det är fullt i tågkupéerna, men tomt i de kommunala badhusen är ju för att lagen inte tillåter annat. Och för att regeringen valde att inte förbereda för en ny pandemilag i tid.
Nu stressar man i stället igenom lagen, men den är ändå flera veckor bort. Minst. Risken är stor att den kan träda i kraft när den inte längre behövs.
Det kommer att fortsätta vara tufft i många månader till. Vad som då behövs är inte säkert en ytterligare nedstängning. Vad som däremot behövs är en strategi som är begriplig, långsiktig och – inte minst – konsekvent.