Likt en amerikansk borgmästare går kommunalrådet Erik Pelling (S) ut och lovar nolltolerans mot brott, att ”alla Uppsalabor ska känna sig trygga i sitt bostadsområde och i city” (UNT Debatt 1/2). Inget fel i det. Motsatsen vore förstås inte att tänka på. Han erkänner att utvecklingen mot ett otryggare Uppsala gått långt och att det kommer att ta tid att rätta till. Men genomgången av bekymren visar också på kommunens begränsade möjligheter.
En majoritet av Uppsalaborna känner sig inte alls otrygga. Är det dessutom inte så att brotten minskar, att även det dödliga våldet är konstant över tid? Jo, det stämmer. Och det är visserligen bra att låsen på bilarna blivit bättre och att det alkoholrelaterade våldet minskar. Men varje skur av automateld i ett bostadsområde ökar otryggheten tusenfalt, jämfört med en fylleuppgörelse i en lägenhet eller en krogkö. I snitt en gång om dagen sköts det på öppen gata i Sverige 2020, en ökning med tio procent från 2019.
Graden av trygghet beror alltså på bostadsadress. I utsatta områden kan utomstående komma i vägen för våldet. Även i angränsande områden har de senaste tre-fyra åren inneburit nya förhållningsregler för barn och unga.
Det enda som hjälper mot grovt kriminella gäng är män och kvinnor i uniform med eget våldsmonopol. Men rapporter om vägen mot målet 10 000 fler poliser 2024 visar att det går trögt. Det kan bli noll fler poliser i Uppsala 2021, enligt polisområdeschef Pär Halldén (UNT 1/2). Vilket delvis beror på god tillväxt under fjolåret, dock med fler civilanställda än poliser.
Mot vardagsotryggheten i ett parallellsamhälle hjälper inte ens fler poliser. I vissa delar av Gränby och Gottsunda är det inte hyresbolaget som bestämmer över gårdar och trappuppgångar. Parkeringsbolaget har inte kontroll av parkeringen, handlarna inte över sina butiker och boende inte om vilka hantverkare de kan anlita. Rapporterna från stiftelsen Tryggare Sverige bygger på ett stort antal intervjuer och visar på ett skrämmande begränsat liv för tusentals Uppsalabor (UNT Ledare 24/9 2020).
Polis ger trygghet på kort sikt, jobb och skola på lång sikt. Uppsala kommuns bidrag är självskrivet: en riktigt bra skola. Det är inte fel med belysning, kameror, ordningsvakter och upprustade utemiljöer, inte alls. Och socialtjänsten behöver rustas. Så har det alltid låtit. Och planer på allaktivitetshus och allehanda projekt har alltid funnits. Men har kommunföreträdare någonsin sagt att det råder nolltolerans mot skolk och stökiga lektioner? Med nolltolerans mot en dålig skola kan brotten på sikt bekämpas framgångsrikt av dem som har det till uppgift.