Uppsala har växtvärk. Så kan man enklast beskriva varför det är byggen och upprivna gator överallt, trafikomläggningar hit och dit och irriterade Uppsalabor som fastnar i köer.
Ett tjugotal större vägarbeten och trafikomläggningar ställer till det för Uppsalaborna (UNT 29/1). Det lockar kommunens politiker både till lättköpta poänger och, i något färre fall, förslag som faktiskt både är rimliga och skulle kunna underlätta läget.
Det är lätt att hålla med Moderaternas kommunalråd Therez Almerfors om att ”Väderkvarnsgatan är ett haveri”. Inte blir situationen i området bättre av att järnvägsövergångarna vid både S:t Olofsgatan och S:t Persgatan är avstängda i två års tid.
Att det blir bättre sedan, när trafiken kan passera i tunnel under spåren och man inte längre måste stå och vänta vid nedfällda bommar, är en klen tröst i vardagen. Likaså att detta är någonting som borde ha skett för längesedan.
Men när oppositionen attackerar det rödgröna styret för att de inte löser trafikkaoset inne i staden, blundar de medvetet för verkligheten. Visst, det hade säkert varit möjligt att planera de olika åtgärderna bättre.
Samtidigt så växer Uppsala och till exempel Moderaterna och Utvecklingspartiet demokraterna är svaret skyldiga om vilka av dessa åtgärder som inte borde genomföras nu. Och de vägarbeten som är en del av förberedelsen för spårväg går inte att nolla bort – eftersom det ju faktiskt är beslutat om att spårvägen ska byggas. Alldeles oavsett vad spårvägsoppositionen tycker om det eller att de vill riva upp hela beslutet vid ett maktskifte 2026.
Är det de redan försenade cykelbanorna längs Väderkvarnsgatan de vill skjuta på framtiden? Eller kanske de planskilda järnvägskorsningarna? Och på vilket sätt, egentligen, blir det mindre rörigt i Uppsalatrafiken av ett tillfälligt slopat dubbdäcksförbud på Kungsgatan?
Där finns dock åtgärder som rimligen skulle underlätta och som det rödgröna styret borde genomföra, som till exempel att tillfälligt tillåta persontrafik över Islandsbron och kanske även att slopa genomfartsförbudet på Kungsgatan.
Att stänga av de gatorna var rätt tänkt, men kanske inte samtidigt som halva stan är uppgrävd och spärrad för genomfart. Det löser inte de grundläggande problemen, de kan bara byggas bort. Lite som att ta en värktablett eller något febernedsättande. Det gör en inte frisk, men livet blir lite drägligare för stunden. Och just det, en dräglig tillvaro, förtjänar Uppsalaborna.