Den här texten är skriven av en människa. Än kan inte AI-genererade texter ersätta stilgrepp, nya vinklar och avslöjande reportage. Den kan framgångsrikt sammanställa och härma, men det är inte detsamma som att tänka nytt.
Det kommer kanske en tid när också delar av det arbete som dagligen utförs av en tidningsredaktion kommer att ha blivit överflödigt. På så sätt är inte tidningar annorlunda än andra delar av arbetslivet. Men är det något vi ska oroa oss för?
Ett lokalt och ytterst konkret exempel på hur arbetslivet förändras i takt med att ny teknik introduceras är Morgongåva. Hos Apotea har en självkörande lastbil börjat köra med last mellan olika platser inne på företagets område (UNT 18/12). Bilen är den första i sitt slag i Europa men inte den sista, enligt Apoteas vd Pär Svärdson.
Dels räknar han med fler turer mellan husen än de tre som nu körs dagligen. Dels ser han en nära framtid med fler självkörande lastbilar som kör till och från andra företag på orten. Ännu lite längre fram förutspår han transporter hela vägen bort till Stockholm.
Men om nu alla lastbilar blir självkörande, vad händer då med lastbilschaufförerna? Eller taxichaufförerna när också taxibilarna börjar köra på egen hand? Är det verkligen en önskvärd utveckling om det leder till en ökad arbetslöshet? Det är lätt att föreställa sig vilket hårt slag det skulle vara mot Heby kommun och Morgongåva men även angränsande kommuner om många arbetsplatser försvinner.
Det är bara det att farhågorna bygger på en missuppfattning. Visserligen går det inte att sia om framtiden. Det enda som är säkert är att vi aldrig vet hur det ska bli – men att det sällan blir så illa som de värsta pessimisterna tror. Tvärtom blir det ofta bättre, åtminstone efter en tid.
Varje teknologiskt språng har mött motstånd, från ångmaskinen till datorn. Och varje gång har människans förmåga att anpassa sig och skapa nytt gjort att undergångsprofetiorna kommit på skam.
På kort sikt innebär förstås tekniska innovationer att människor blir arbetslösa när deras tidigare arbeten försvinner, men över tid frigör det resurser och skapar nya jobb i helt andra branscher. I dag finns inte mycket kvar av textilindustrin i Sjuhäradsbygden, men någon massarbetslöshet råder inte i Borås. Och minnet av den svenska varvsindustri som länge var så viktig att stötta, bleknar.
Det är omöjligt att veta vad som kommer att vara den stora sysselsättningen i Morgongåva om 10-15 år. Det enda vi vet säkert är att det kommer vara något som vi inte kan föreställa oss. Det och att knappt någon kommer att minnas att det en gång fanns något så konstigt som bemannade lastbilar.