“Jag har haft många socialsekreterare, en del är trevliga, andra behandlar en som kriminell. En inledde vårt första möte med att säga: ‘Om vi vill kan vi drogtesta dig.’ Det gjorde mig ledsen men jag försöker att inte visa så mycket känslor hos socialtjänsten”, berättar en kvinna, som i artikeln kallas Eva, för UNT (6/4). Hon är runt 30 år, ensamstående mamma och hennes inkomst består sedan i fjol av försörjningsstöd.
Hon är en av flera som har berättat om besvikelser i bemötandet hos socialtjänsten. Därför ska en så kallad brukarrevision genomföras inom Uppsala kommun, där en oberoende aktör ska intervjua personer som ansökt om ekonomiskt bistånd.
Det är bra. Människor som behöver hjälp, vilket är syftet med försörjningsstödet, förtjänar att bemötas med respekt. Det kommer dock inte åt det övergripande problemet: att försörjningsstödet är utformat på ett sätt som tar ifrån människor rätten till självbestämmande och dessutom bidrar till att förlänga utsatthet och utanförskap.
UNT skriver i sin granskning av försörjningsstöden om en annan kvinna som fick skadestånd efter att ha utsatts för våld i en nära relation (4/4). När hon fick ta emot de pengarna räknade socialtjänsten beloppet som inkomst och drog av det från det bistånd hon hade rätt till.
Å ena sidan är det lätt att förstå varför. Försörjningsstödet är ett sista skyddsnät, och har man andra pengar ska man använda dem – och då behöver man inte försörjningsstöd.
Å andra sidan leder det till oavsiktliga konsekvenser. Som att den som mottar försörjningsstöd saknar skäl att spara egna pengar, eftersom man då riskerar att få mindre stöd. På sikt innebär det att man får svårare att spara ihop större summor. Det blir en fattigdomsfälla, där den enskilde på kort sikt saknar skäl att göra det som är långsiktigt skulle kunna hjälpa hen.
Problemet med försörjningsstödet är heller inte främst att det är för lågt. Jämför man försörjningsstödet med vad till exempel studenter förväntas leva på är skillnaden i kronor och ören inte särskilt stor. Den avgörande skillnaden är dock att vi värnar studenters rätt till självbestämmande, medan den som behöver försörjningsstöd måste redovisa och motivera sina inköp och sin ekonomi i detalj.
Det är inte bara administrativt svårt, utan kan bidra till öka utsattheten för dem som mottar försörjningsstöd: “Att vara beroende av bidrag har gjort att jag känner mig mindre värd”, säger Eva till UNT.
Experimentella studier där såväl fattiga som hemlösa har fått kontanter utan krav på motprestation visar att den typen av åtgärder är bland de effektivaste för att motverka fattigdom. Ändå tar det ofta emot att hjälpa någon utan att också försöka övervaka eller påverka hur den ska bete sig och vara, och denna motvilja har också påverkat hur våra skyddsnät är utformade. Men bara för att något tar emot betyder det inte att det är rätt.