Vid årsskiftet blir det stopp för så kallade högräntekonton i Sverige. Det är på tiden. Enligt den nya lagstiftningen måste alla bolag som erbjuder sådant sparande och saknar banktillstånd avveckla verksamheten, meddelade regeringen i torsdags. Ett banktillstånd betyder att man också måste ha en insättningsgaranti, och då faller hela affärsidén.
De har synts i reklamen ett antal år, företagen som erbjuder sex eller sju procents ränta på insatt kapital om du låser pengarna i upp till ett år. Det låter för bra för att vara sant när räntan överallt är noll, och det är det också. Idén är förstås att få större avkastning på pengarna någon annanstans, till exempel på börsen. Om det misslyckas är spararens pengar förlorade, företaget går i konkurs och rubrikerna kommer därefter, ”xx förlorade sitt livs besparingar”.
Man kan hävda att dessa inlåningsföretag bara får ta emot upp till 50 000 kronor, en summa som många är beredda att riskera för att få bättre utdelning. Men 50 000 är mycket pengar för en stor grupp äldre människor. Som har låg pension, som inte gillar börsen och dess risker, som inte sett pengarna växa det minsta på tio år men som samtidigt gärna skulle vilja ge en slant till barnbarnen. Löftena om ränta på pengarna riktar sig med precision mot just dem.
Det finns hundratals miljarder på sparkonton och pensionskonton i Sverige som mindre nogräknade företag vill komma åt. Får de bara tillgång till pengarna kan de belöna sig själva i första hand. Sedan, om investeringarna faller väl ut, kan det också gå bra för småspararen. Men om det går snett är det ingen tvekan om vilka som är förlorare. Och det är inte ens säkert att brott har begåtts, som i fallen med Allra och Falcon Funds.
En sak är om vanliga löntagare tar en chans för att öka sitt kapital, våga och vinn. En helt annan sak är att rikta in sig på svaga grupper - snabblån till dem som inte är kreditvärdiga eller löften om vinster till dem som inte har något. Ett litet hål har täppts till med regeringens beslut, men det finns många fler.
I mediearkivet finns tusentals artiklar om folk som just förlorat ”sitt livs besparingar”. Bedragare finns i alla skepnader, vid dörren, i telefonen eller i annonsen. Lika viktigt som lagstiftning är information. När alla väl känner till att ”vi ringer aldrig” eller ”lämna inte ut koderna” finns bedragarna redan på andra håll.
Man kan också prata med sin gamla mor eller far om ekonomi. Det kan förstås vara känsligt, men att låta bli kan bli alldeles förödande efter ett långt och strävsamt liv.