“Historiskt sett är det här det riktigt första bakslaget för den auktoritära populismen”, menade före detta M-statsministern Fredrik Reinfeldt när han kommenterade demokraten Joe Bidens valseger i amerikanska presidentvalet (SvD 7/11).
Före detta USA-presidenten Barack Obama var inne på samma spår: “I det här valet, under omständigheter som vi aldrig upplevt, dök amerikaner upp som aldrig förr”, sa han efter valet. Det har han visserligen rätt i. Men amerikanerna dök i hög utsträckning upp som aldrig förr för att rösta på Trump.
Presidenten har ställts inför riksrätt, misskött en pandemi och byggt sitt presidentskap kring lögner. Ändå fick han över 70 miljoner röster: näst flest av alla presidentkandidater någonsin i USA (bara Biden har fått fler). Trump ökade sitt stöd bland minoritetsgrupper. Demokraterna förlorade platser i representanthuset medan Republikanerna ser ut att behålla sin majoritet i senaten.
2020 blev också året som konspirationsteoretiker tog sig in den nationella politiken. Till representanthuset valdes Marjorie Taylor Greene från Georgia, som öppet har visat sitt stöd för konspirationsteorin QAnon. Teorin, och den tillhörande rörelsen, har inspirerat till våld och räknas som ett potentiellt terroristhot av den federala utredningsbyrån FBI.
Greene är förvisso endast en person, och Republikanerna som parti huserar en mängd olika åsikter. Men just stödet för QAnon är inte marginellt. Bland registrerade Trump-väljare trodde 50 procent på påståendet att Demokraterna är inblandade i en pedofil-härva, medan 33 procent var osäkra. Ett påstående som helt saknar faktamässig grund och är ett av QAnon-rörelsens viktigaste budskap (YouGov 20/10).
Det är naivt att tro att stödet för högerpopulistisk nationalism kommer att försvinna. Att Trump bara valdes en mandatperiod är förvisso ovanligt och kan tolkas som en tydlig markering av det amerikanska folket mot populism och nationalism.
Men det är samtidigt mycket ovanligt att en president inte har majoritet i kongressen under sin första mandatperiod, vilket Biden troligen inte kommer att ha när han tillträder. Det kommer då att bli svårt att få igenom några av de konkreta politiska förslag om sjukvård, infrastruktursatsningar eller klimat som Biden utlovat.
Därför blir det svårt att vända den populistiska trenden, trots presidentbytet. När den politiska eliten i Washington D.C. än en gång misslyckas genomföra någon av alla de reformer som USA behöver bör man inte förvånas över om politikerföraktet och polariseringen växer. Dessutom visar Trumps stora stöd att invandrings-, globaliserings- och etablissemangsmotstånd fungerar för att få väljare. Det kommer att inspirera fans och kollegor världen över.
Man må förlora val då och då, men populismen verkar ändock vara här för att stanna.